Aftonbladet – 9 december 1851, sida 1

skrik öfverröstades af sågens gnisslande och hammarens buller. Man kan väl tänka hvilken erbarmlig mine det stackars barnet skulle sätta på sig, då man hängde en liten kappa öfver dess axlar, satte en barett på dess hufvud och skickade det med en-grammatik under armen till skolmästaren Francisco dUrbino, för att det skulle lära sig deklinera och konjugera. Det är ett raseri hos vissa fäder, atttvinga sina barn att ingå på en bana, för hvilken de hvarken ega lust eller fallenhet. Om en yngling visar de mest utmärkta anlag för poesi och lofvar att en dag blifva en Ovidius elle Petrarca, är man genast färdig att i ställe vilja fullproppa dess hufvud med romersk lagfarenhet och dekretaler, på samma sätt som man vill tvinga uppvexande konstnärssnillen. ådana som Michael Angelo och Cellini, at ära grekiska eller att blåsa flöjt. Dante skildrar i ett anfall af harm och förtrytelse denna mani i följande vers: Ma voi torcete alla religione Tal ch era nato a eingersi la spada E fate rå di tal el c da sermone! Onde la tracera vostra e fuor di strada., Men ni vill tvinga den till prest som är födc att handtera svärdet, och den till konung som icke duger till annat än att predika Derigenom är er str t fjerran ur kosan!a Denna lexa har icke förbättrat någon oci alla fäder komma att uppföra sig på samm: sätt ända till veridens ända. FPFader Buona rotti, ehuru podesta, gjorde likväl icke lång Imotstånd. Det är väl sannt att han had latt göra med personer, som voro envisar än han. Emellertid kan åtskilligt anföras til den stackars mannens ursäkt. Alla barn börj gerna att rita näsor med kol, men blifva der före icke alla utmärkta konstnärer, såsom Mi Ichael Angelo. Då fadren såg att ödet blan j