Aftonbladet – 8 december 1851, sida 1

W. S. Lewenhagen i Norrköping. ANOR ter Rorrespondens-artikel Paris, den 27 November. Under den sednaste tiden har allmänna uppmärksamheten i Frankrike varit koncentrerad på den ställning, presidenten och församlingen emot hvarandra intagit. I detta afseende behöfver man ej längre inskränka sig till blotta gissningar; facta tala redan tydligt nog. Jag vet icke i hvad mån Aftonbladet redan meddelat dem, och då jag nu påminner om dem, blottställer jag mig måhända att för dess läsare upprepa saker, som de veta lika väl som jag; men jag måste dock underkasta mig denna olägenhet — en naturlig följd af det långa afstånd,som skiljer Stockholm från Paris. Bland alla de förslag, som man tid efter annan, vare sig med rätt eller orätt, tillskrifvit presidenten, fanns åtminstone ett, hvarpå man föga tviflade, nemligen att han, konstitutionen till trots, gjorde anspråk på att blifva återvald. Man var öfvertygad att denna plan skulle framstå allt tydligare, i den mån dels hinder mot författningens revision skulle uppresa sig och församlingen ådagalägga sina afsigter att hålla sig inom Jaglighetens gränsor, dels den tidpunkt nalkades, Maj månad 1852, då de båda statsmakterna skola förnyas. Denna fruktan och detta förutseende oroade lifligt församlingen när den i sistlidne Augusti månad åtskiljdes, och det var för att åtminstone icke lemna presidenten något slags förevändning, som hon beslöt att gifva en fredlig färg åt den permanenskommission, hvilken då utsågs. Men det är nästan äfverflödigt att säga, det presidenten icke destomindre stod fast i sina planer, och hvar och en med någon politisk blick förutsåg ganska väl i hvad rigtning de skulle utveckla sig. Konstitutionen förbjöd presidentens återväljande och de för en revision bestämda vilkor gjorde denna omöjlig. Församlingens majoritet, vare sig af verklig aktning för lagen eller af afvoghet mot presidenten, syntes mer och mer böjd att låta sakerna gå den väg konstitutionen utstakade. Presidenten var således nödsakad att annorstädes söka sig en stödjepunkt. Dogmen om folksuveränitetens allmakt framställde sig helt naturligt såsom en sådan, och presidenten fästade nu sitt hopp vid den allmänna valrättens återinförande, eller, med andra ord, vid upphäfvandet af lagen den 31 Maj, som inskränker valrätten. Presidenten har föreslagit denna åtgärd genom en med mycken möda sammansatt, högst medelmåttig ministere. Man vet hvilken parlamentarisk villervalla som deraf blef följden. Det låg i sakens natur att denna villervalla måste bhfva stor. I församlingen fanns en ganska stark majoritet för modifikationer i lagen af den 31 Maj; men genom att helt enkelt föreslå dess upphäfvande, gick presidenIten längre än hela det konservativa partiet och syntes kasta sig i vensterns armar. Oro i landet. Söndring inom majoriteten. De politiska männens, de så kallade burggrefvarnes parti söger: Må man utsträcka, må man förbättra lagen af den 31 Maj; det vär dock af vigt att man räddar dess princip, voch följaktligen måste man förkasta presidentens förslag, på det församlingen sedermera må handla af egen drit.. Andra, ehuru i grunden af samma mening, svara: Det är framförallt af vigt att undvika hvarje 5) Aftonbladets nya redaktion har i Paris förskaffat sig en korrespondent, som under den 27 sistl. November och således några dagar före katastrofen den 2 i denna månad, tillskrifvit redaktionen detta bref, hvilket i anseende till bristande utrymme i lördags icke kunde i tidningen införas, men i dagens nummer finnes intaget. Detta bref bör läsas med så mycket större intresse, som det påpekar flera omständigheter, hvilka lemna en förIklaring på hvad som sedermera inträffat, och häntyde på att en katastrof stod för dörren. Den nya redaktionen har vid detta tillfälle tillika ansett sig böra upplysa, att bemälde korrespondent, som undertecknar sina bref med signaturen A. H., i 18 år varit medlem af !Frankrikes lagstiftande församlingar och stär cmväl genom sin ställning i öfrigt i nära besing med många af Frankrikes utmäörktare persenbgluur. ion tillhör icke någon af Frankrikes tidningsredaktioner och har ej till yrke att för utlandet författa korrespondenslartiklar; det är således en serskild ynnest att han lofvat redaktionen att framdeles ett par gånger i månaden meddela Aftonbladets läsare en öfversigt af de politiska förhållandena i Frankrike.