Aftonbladet – 5 december 1851, sida 1

en till person och egendom, i vida si vida större nån, än Österrike nu kan skryta öfver. ta öfver. Men letta var icke min förtjenst, utan folkeis. n folkets. Strilande på nio särskilda håll, hände de: osade det oss ofta ander slagtningarnes storm, att än der är den ena rakten, än den andra befann sig utomsig utom min styrelses myndighet; men folkets r1coraets moraliska känsla och ädla instinkt fortforo att äfvo at äfven i dessa trakter hägna ordning och :ygoci trygghet. Ganska sällan behöfde jag tillämpa rcin mpa min myndighet; och när så skedde, var det icke det icke folket utan andra som påkallat tillämpni tillämpningen. För folket var ett råd tillräckligt. Störsgt. Största delen af vår krigsmakt bestod af frivillige; frivillige; vår statskassa underhölls genom frivilliga biiviliga bidrag; våra kanoner götos af klockor, hvitka hviika erbjödos i en mängd som förorsakade förlägede förlägenhet. Vi försvarade oss, men anföllo icke: oc ick2; och försåtliga hjelpmedel voro fjerran från vår från vår raka väg. Österrike och Ryssland begagnad begagnade de närmaste turkiska provinserna till stöjpvill stödpunkter för anfallen emot oss. Vi kastade tilastade tillbaka hela armåter mot dessa gränsor; vi hade; vi hade blott behöft att förfölja vidare (och dertill: vodertillvoro vi berättigade, sedan neutraliteten en: 2ånj en gång var kränkt); krigsteatern skulle då hafra å hafva blifvit förändrad, ja den skulle kunnat förflyttst forflyttats på ryskt område. Men vi stannade; vi v.sade; vi visade aktning för folkrätten, ehuru ingen visad;en visade det med hänseende till oss. Österrike sanrrike sammandrog all sin tillgängliga. styrka emot oss emot oss; dervid blottades Galizien helt och hållat;5 hållet; hade jag blott kastat in dit en obetydlig styrdlig styrka, så skulle upprorslågan varit tänd bland 1 blend Polens olyckliga hjeltefolk och måhända utbreda untbredt sig till sjelfva Ryssland. Men jag ansåg f ansåg för ett brott att leka med nationernas blod, oc! blod, och undvek samvetsgrant att lemna nordens sjerdex:s sjelfherr-skare det ringaste svepskäl för sina äre sina ärelystna. syften. Huru fåfängt att bygga på ma pi moraliteten i den riktningen! De kände ganskde zanska väl att de modiga Polackarne i tusental örsental önskade: att förena sig med oss; men jag mattoag mottog icke detta biträde. Tzaren visste ganska vganska väl att de polska hjeltar, som fåiktade så tappertså apperti våra leder, icke utgjorde 4000 man; men inc men ändå kallade han den ungerska striden för en för en polsk sammansvärjning, och beskyllde oss föde css för anslag emot hans rikes säkerhet. Han bl. Pan blef ursinnig vid den tankan att det var en var en polsk hjelte, nu hvilande i den kalla grafvela gzrafven vidi Aleppo, som slog hans band i Transsylv Tra 1ssylvanies. Han sökte en förevändning att få sita t få sätta sin fot på Europas nacke; och när den icse en icke fanns, blef den diktad. Sådant var det Ungern, M. H., sM. H., som af Österrike och Ryssland beskylldes att vlldes att vara en härd för oordning och anarki. Jeg si. Jag skulle icke här hafva inlåtit mig i dessa 2nstessa enskildhe-: ter, om det icke händt att de smädels smädelser och: misstydningar jag påpekat, utgjort outgjort orsaken: hvarföre vi icke voro lyckliga nog ab rog att från England vinna det bistånd, som jaz öpm jag öppet er-känner att jag hade hoppats. COlyck Olyckligtvis: blef hvarken Englands styrelse eller de eler dess folk. lriktigt upplyst om naturen af ungarsk ungerska kri-: get, på den tiden då vi voro som vär:so. värst inöden; icke upplyst om Ungerns vigt för vig: för Europa och för detta Österland, som i så måti så många afseenden tillhör Britanniens mest dyrbest dyrbara interessen. Vi voro hermetiskt afstöngd afstängda fråm hela verlden, så att vi hvarken kuade en hunde lemna den de förklaringar den saknade. elknace, ellar; åt dem vi lyckades meddela, gifva Jersifva der. torm, som de häfdvurna diplomatiska varorika vanorna fordra. Engelska folket — allmänna tänlänna tänkesättet Ii England — har dessutom hittills tagittills tagit föga fIkännedom om utrikes angelägenheterägenheter. Det Thar haft tillräckliga skäl härtill, ty Jlesll, ty deas storI het är af inhemsk härkomst. Detta ste Detta stora rike Ihar längesedan nått sin fullmyndighenyndighetsälder; Idet förstår att på det fullkomligaste skligaste sköta siIna egna angelägenheter och vet att hvset att hvad helst Idet kan ytterligare behöfva till sin inll sin inre förkofran, det förmår det icke blott görolott göra, utan göra det fredligt. Ert öde beror izke eror icke på nåIgon ensam menniskas nycker; j irenr; j ären sjelfve Therrar deröfver. Detta gäller om. akr om alla edra linrikes angelägenheter. Med utrikes I utrikes angeläIgenheterna är förhållandet något ennegot annorlunda. II det skick, hvari verlden för närverar nirvarande befinuer sig, vågar jag med visshet påisshat påstå, att Ibland alla edra inre frågor icke finas ecke f.nns en enda, som i vigt kan mäta sig för närvaranc närvarande med frågan om ert förhållande till utlandet utlandet. EngTlard har ingenting att befara inom si irom sig; allt Ihvad som kan vara vådligt för detsamör cetsamma befinnes utanför dess kuster. Jag vet, Jag vet, M. H., latt Albion, med sitt läge i verldstafveerlishafvet, och med sjelfförtroende till sin omätliga mimärliga makt, endast ler åt herrsklystnaden hos fasia 108 fasta landets rleröfrare. Jag vet att Britannia, manna, med den mäktiga treudden i sin hand, är ner, ir mer än nåIgonsin befogad att utropa med Skaksed Shakspeare: This England never did nor ever shq ever shall Lie at the proud feet of a conqueror conquerora Jag känner detta mycket väl. MWMeväl. Men tillåten ,mig fråga, om det, som vi kalla E kalla Englands ;I storhet, begränsas af dessa öars stränjars stränder? Er shandelsfrihets grund — ert inflytar.deinflytande på Europas tillstånd — ert Indien och så, och så många -Jandra förhållanden, — äro icke de blcke de bland lifsI vilkoren för denna storhet? Om et : Om ett af. dessa tlvilkor kränkes, så är Britannien ichnnen icke mer i d .Ihvad det var; än mer, dessa utländsk. utlindska frågor skola väsentligt återverka på ert inrå ert inre välbeI finnande. Om frihet och eivilisation silisation sammanstörta utrikes, kan skakningen cj uzen ej undgå att kännas här. För att krossa Britannie Britannien är det icke nödvändigt att dessa öar eröfras. : erjfras. I samma ögonblick Britannien saknar cen nar den vigt det bör äga i verldsförhållandenas vågskåks vigskål, är dess fordna styrka bruten. Ju större Jötteörre jätten är, på ju flera punkter kan den såras. Iluras. Huru myceken tillförsigt j än mån äga till er närtill er närvarande .Astyrelse eller hvilken framtida som hda som helst, eller ert parlaments vaksamhet, så vett, så vet jag att rjbufvudpunkten för ert statsskick ir ckick är den, att -Ibåde parlament och styrelse besvänse bestämmas af alallmänna tänkesättet, i stället för attyet ör att, i oma vänd ordning, bestämma detta. Ochtta. Och jag är 4 fullt öfvertygad, M. H., att er äd.a d er idla drottning, -Isåväl som alla edra grundlagliga muglisa myndighealter, se med glädje att folket i god tt i god tid uttalar elden tanke, som skall bli statsskepptatsskeppets kom,Ipass i stormen, i den händelsernas stosernas stora storm, hvars förebud vi redan märka. sa. el Två fall äro härvid tänkbara; detara; det ena, att de tilldragelser som nalkas, skola ställkolr ställa det ena väldet på fasta landet i strid med då med det andra. I detta fall kan England icke förblifte forblifva likgilFr 1N nn se 2 Illa Ande 3 blo DV ot a ar dan I