Aftonbladet – 4 december 1851, sida 3

len fosterländska industriens verkstäder. ee RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER. Tryckfrihetsmälet emellan landtmäteriauskultanten Theodor Bolin och ansvarige utgifvaren af tidningen ÅAterigen Folkets Röst, förre föraren Ström. förevar i dag vid rädhusrättens 6:te afdelning, d: val till jurymän skedde. Härtill utsägos af käranden Bolin: justitieborgmästaren och ridd. G. Holm, notarierne i rädhusrätten N. Martin, Norbin och Rinman, (den sednare utesluten af Ström). Svarander utsäg assessorn J. M. Crusenstolpe (utesluten af Bolin), majoren och ridd. Eberhard Rosenblad, kongl. sekreteraren Johan Johansson och boktryckaren J. Walldn. Domstolen utsäg, kaptenlöjtnanten vid flottan och ridd. Couleur, (utesluten af Bolin), komnunistern Lindsten, boktryckaren Häggström, kommisionären i jernvägen Norberg och grosshandlaren Clementson, (utesluten af Ström). Juryn kommer at: sammanträda den 17 dennes. — I natt var eldsväda nära att utbryta uti huse: N:o 10 vid Stadssmedjegatan. En midt emot boende piga hade observerat elden och jemte poliskon tapeln Högberg uppväckt vaktmästaren Pettersson som uti nämnde hus hyr ut rum ät resande, dä de befanns att genom en pigas värdslöshet en ä ett borå liggande schal blifvit antänd och till största deler appbränd. Vid polishöret i dag kunde inga upplysningar vinnas, på hvad sätt elden antändt schalen. — Gossen Westerberg, hvilken för 3:ne månade: sedan på det mest barbariska sätt piskades uti Storkyrkoförsamlingens skola ä Skärgårdsgatan af skolläraren Öhlin, blef i gär äter besigtigad af hr doktor Blachet men befanns dervid ännu ganska illa skadac och oförmögen att böja sin illa tilltygade arm. Til den 13 i denna mänad är polisförhöret utsatt. — I gär förekom äter inför poliskammaren åtalet? mot kapten Lindgren frän Götheborg, tilltalad at: hafva slagit poliskonstapeln Ytterberg. Lindgren: besättning, hvilken vid tillfället varit närvarande, hade ieke observerat att kaptenen slagit Ytterberg, atan så fort Y. bläst i pipan hade de sprungit sin väg och begifvit sig ombord. De vitsordade föröfrig: kapten L:s uppgift vid förra förhöret, att han passe rat Nygränd då de bultat på en port för att inkomms 4 kaffehuset. Kaptenen hade då sagt ät dem: sl: på pojkar, så ska jag bjuda eder på en sup. Polis patrullen hade genast anländt till stället, hvarpå Yt terberg, enligt kapten L:s uppgift, blifvit otidig och först tilldelat honom ett slag i ansigtet med battongen, hvarpå kaptenen tagit Y. i kragen och för honom mot väggen och i sin uppbragta sinnesstämning tilldelat Y. nägra örfilar. Y. deremo: pästod att han erhällit ohyggligt med stryk af kaptenen, oaktadt säväl Y. som kamraten Gylling vor: beväpnade. Dessutom uppgaf Y. att han blifvit a kaptenen biten i banden, men hvarken läkarebetyt e:ler nägot vittnesutsago bekräftade denna angifvelse Rapporten innehöll dessutom att kapten L. vid tillfället varit berusad; men ingendera af de konstaplar hvilka hördes som vittnen, kunde taga sädant på sir ed. Kapten L. yttrade derefter, att han bestämd blifvit slagen och hvarom hans ansigte äfven tydlige: bar spär; men dä han avsäg sig icke kunna bevis: sädant, underkastade han sig det ansvar polisförord ningen stadgar för det man slagit en poliskonstapel hvarpäå han dömdes att böta 100 rdr rgs, som gena: erlades. Under handläggningen af detta mäl förekom det högst sällsynta att extra poliskonstapeln Lindberg angaf sin kamrat Fredriksson att hafva knuffat kapten Lindgren då han uppfördes till vaktkontoret Angifvelsen styrktes och Fredriksson, hvilken blifvi skiljd frän sin befattning, dömdes att böta 14 rd: 16 sk. för det ban ä gata knuffat Kapten L. Att kaptenen undergätt större misshandling än nå gra knuffar, synes bäst deraf att konstaplarne Lindberg och Barlach berättade att kapten L. under forslandet till häktet lofvat 10 rdr bko om de endast ville låta bli att slå honom. Anmärkningsvärdt är att då L., uppförd till vakt kontoret, uppgaf sitt namn och icke var öfverlastad, öfverkonstapeln Berlin icke ansåg sig böra läta kap tenen gå om bord till sitt fartyg och kalla honom till polisen, utan häkta honom bland tjufrar och skälmar, för att dagen derpä såsom en brottsling vandra genom staden upp till poliskammaren. Brot tet var ju icke urbota? — Garfverifabrikören Hagelin, boende vid Appel bergsgatan ä Norr, hade i förrgår anmält, ati natter förut, medelst falsk nyckels begagnande, från honon blifvit bortstulet: 6 matskedar, 6 tbeskedar, 2 desertskedar och 1 förläggareslef, allt af silfver. Silfret bade legat dels uti köket och dels i kokskammaren, hvarest Hagelins tvenne pigor om natten dä stölder föröfvades legat och sofvit. Mot pigorna förekommer icke ringaste anledning till misstanka; men Hagelin anger deremot sin fordne lärling Erikssop, numera anvärfd vid Lifgardet till häst, att ännu innehafva nyckel till husporten, med hvilken han en gäng förut, efter att vara skiljd ur tjensten, ippraktiserat sig i egendomen. Eriksson har, innan han antog värfning, varit angifven att den 12 sistl. Augusti ä gata slagit sin fordna kamrat Haag i hufvudet med en butelj, så att denne ännu bär sär derefter; äfvensom att d. 7 Sept., dä han medelst nyckelns begagnande banade sig väg in i buset, men blifvit anvträffad ä höskullen, oqvädat och sökt slä hr Hagelin i hufvudet med ett vedträ, hvarefter ban boppat öfver planket ät gården. Eriksson, af polisen efierspanad, kunde dä icke ertappas, och först nu har hr Hagelin fått kännedon om, att han vore anvärfd vid Lifgardet till häst. Eriksson, som till gärdagens polisförhör var reqvirerad, erkärde väl att ban utan hr Hagelins vetskap innehaft en till porten passande nyckel, men denne hade redan af en annan lärling blifvit aflemnad tilll Hagelin. För stölden nekade E., äfvensom att den natten, densamma föröfvades, hafva varit utom kasernen. Sqvadronsombudet, fanjunkaren Appelbom, intygade att E. den natten ätminstoue icke haft permission; men buruvida han olofligen varit ute, kunde br Appelbom ej upplysa. Målet uppsköts för ytterligare bevisnings ästadkommande. — Ransakningen med hustru Eva Berg, häktad och illtalad för innebafvande af en mängd stulna Järftskramhandelsvaror, fortsattes i dsg. Lifgardisten Berg wnmälde att ban i gär afton vid Träsket ballit på att gripa qvinspersonen Rylander, hvilken hustru Berg pästar vför vänpris, haiva tillbandlat sig det an-! hällna godset af åtskilliga bokhällare i stadens krambodar, men i stället erhållit stryk och det bläa öga bvarmed han i dag presenterade sig. Hustru Berg ! ställdes ä fri fot i anseende dertill att hon har ett: spädt barn att gifva di, och skulle Rylander efter-: spanas. Det såväl i Bergs bostad som frän assistanen uttagoe gods utgör nästan en liten kramhanlel, och är i polisens magasin för egarne att bese., Dansabnnanen Annan da Jag atlas a nd sm Am