Aftonbladet – 4 december 1851, sida 2

— Vi förmoda att vår nya kollega, den Svenska Tidningen, icke underlåtit att redan låta sitt första nummer medfölja till Aftonbladets alla abonnenter i landsorten, och hoppas att denna åtgärd före det gamla årets slut ännu må ofta förnyas, då detta kommer att gifva det bästa tillfället för publiken attt lära känna och jemnföra. I ovisshet om huruvida detta kommer att ske, anse vi emellerttid nödigt att följa en och annan af dess framställningar med särskild uppmärksamhet, och deribland en sådan i bladet för i tisdags, som skall innefatta ett slags fortsatt program eller förklaring öfver betydelsen af den konservativa riktning det nya bladet ämnar taga. För att ej misstänkas att vilja citera stympadt, intaga vi här texten ordagrannt: Hvartill tjenar en komservatif tidning nu? Det gär ju så bra med reaktionen utomlands. Regeringarne hafva återtagit de fria författningar, de, i nödens och förskräckelsens är 1848, skrämdes attgifra. Man är der beredd mot hvarje upprorisk rörelse. Armåeen stär färdig: artilleriet har laddadt, bajonetterne äro påsatte. Hvarföre då göra sig onödig möda att här i landet utgifva en konservatif tidning? Hvarföre bräka? Allt reder sig nog till vir fördel. Hvem har ieke hört dessa yttranden af. dem, som i sjelfbelåten sinnesro, kalla sig konservative, och efter afgifvande af sin skarpsinniga mening, intaga en god middag eller en god sömn. Vi ämna begagna detta sig straxt erbjudande tillfälle, för att skilja vår sak från deras,, som så tänka, om annars det skall hedras med benämningen tanke, att, gifra ifrån sig uttrycken af en slö sinnesstämning. Om vi icke önske, att de, som så sig yttra, ej måtte sjelfve få erfara följderna af sin slappa förmening, 3 är det sannerligen icke för deras persooers skuld, ty för dem och deras fördelar kommer denna tidning, så länge den befinner sig i nuvarande atgifvares hand, aldrig att skrifra en rad. Men olyckligtvis är fäderneslandets sak, dess välfärd och dess lugn, i fara på samma gång, men ieke i sam,