Aftonbladet – 4 december 1851, sida 1

RR nn nn nn nr ———— — — NN verldens häpnad. Och här i Birminghama, der lenna er stadssal, likasom edra friskolorr, er bazar, edra sjukhus, som uppstått utan miinsta bistånd af staten, äro prof på hvad:er allmänna anda, er sjelftillit och er ihärdighet mäktat åstadkomma, må det tillåtas mig förklara, att jag ingenstädes annars tyckt mig finna beständsdelarne af ert lands öfverlägsenhet werksammare uppträda på en mera betryggad gr:undval (Hör, hör!) och jag anhåller att få fframhålla skälen till denna min åsigt (Hör, mör!). Slöjdfliten är välmågans, storhetens och rmaktens förnämsta ursprung; det är hon som ger praktisk vigt åt vetenskapen. Vid andra sysselsättningar visar menniskoanden sin utvvecklande förmåga, vid slöjdfliten sin skapaande, och härigenom är hon det menskliga fframskridandets kraftigaste befordringsmedel ((Hör, hör!). Men slöjdfliten blir då företrädesvvis en varaktig källa till allmänt och enskildt vrälbefinnande, när den icke blott är vidt spridd, utan äfven förenad med en oberoende ställning hos slöjdidkarae sjelfva. Detta oberoende tryggar icke blott talrika klassers utkomst, utan bibringar den arbetsamme den sjelfständighetskänsla, den välgrundade tillförsigt till egna krafter, som är den frie imannens ägta prägel och det fruktsammaste fröet till enskild och medborgerlig dygd. Dett var derifrån, som medeltidens stadssamfund hemtade förmågan att vara den menskliga frihetens borgar, medan verlden rundtomkring dem var försänkt i feodal träldom. Och hvad voro dessa gamla städer? Knappast annat, än boningsorter för förenade slöjdidkare, som, hvar för sig oberoende, arbetade vid sin egen husliga härd: män, som vi kunna jemföra med ringare mästare i vår tid, icke beskärda med någon öfverflödande rikedom, men med en sjelfständig sambhällsställning (Bifall). Men Just derigenom att slöjdfliten sålunda blef medlet till personligt oberoende, blefvo dess idkares föreningar bålverken för politiskt oberoende — för friheten. Rikedomens och vetenskapens utveckling måste i sin ordning föranleda till vidsträcktare industriella anläggningar, vid hvilka naturens stora krafter anlitas till tjenst åt slöjdflitens skaparetankar; och dessa anläggningar i stort äro lika gagnande i alla de länder, hvarest en talrik folkmängd behöfver arbetsförtjenst, som de äro lysande prof på menniskosnillets utveckling. Men då de förutsätta stora kapitaler och derigenom äro beroende af omsättningens skiften, samt utsatta för stora förluster bredvid de stora vinsterna, så visa de ett mera isoleradt och individuellt lynne; hvaremot den bland många mera jemnt fördelade slöjdfliten, hvilande på en trygg och oberoende ställning hos idkarne, visar en mer offentlig och medborgerlig prägel, och utgör en varaktig beståndsdel af landets allmänna samhällsskick. Och just detta är det lyckliga förhålandet i Birmingham; let är på denna grundval, som Birmingbam tillvuxit ända sedan Czesars tid. Det var alltid ett slöjdflitens hem, — medelpunkten och det lifvande bhjertat för ett stort varuframbringande område. Det var ständigt sysselsatt att med tillhjellp af detta områdes förråd på mineralier, jerm och kol framkalla tjenliga alster till verlden:s begagnande. Det danar nu vapen åt dem som behöfva fäkta för sin frihet, pennor att fasthålla den tänkande mannens idger, ankarkettingar åt den öfver oceanen irrande seglarer, likasom den glindrande halskedjan åt verldens skönheter. Jag har med beundran skådat kristallpalatset, menniskoslägtets praktfulla I mötessal. Mötet hölls i London, men jag Islogs redan der med häpnad öfver BirmingTIhamstraktens förvånande energi i slöjdflitens värf. Jag såg och beundrade kristallfon:änen, det mest storartade konstverk som ännuframbringats af glas. Jag vet att Brminghm är medelpunkten för Englands stora jernvigssystem och att det var Birmingham, son genom sin slöjdexposition gaf inom England föredömet till verldsexpositionen. (Bifall.) Jag vet att det var Birmingham, som geInom Elkingtons snille gjorde England förtroget med elektrotypien. (Hör.) Jag vet att I machinväfveriet begagnades här, innan maI chinväfstolen var införd på något annat ställe. IJag vet att här stod Watts verkstad, der verlIden först arbetade på att utplåna ordet afstånd Jur språkbruket. (Bifall.) Men hvad jag mest I beundrar, är att j äfven gjort ångan — vår I tids alltförmående kraft — till tjenarinna åt Iden husliga och oberoende slöjdflit som är legen för detta samhälle, så att denna kraft nästan numera ingår i hvardagslifvet. (Bifall.) I Hela lynnet af er slöjdflit föranleder mig att I betrakta Birmingham såsom det förnämsta I hemmet för den lifliga sjelfständighetsoch frihetsanda, som utgör er ära och min förj hoppning. (Hör.) För första gången efter två tunga är sväller mitt hjerta af glädje, emedan jag har skådat Englands folk och erfarit verIkan i min själ af dess allmänna anda; efter I denna erfarenhet kan jag ej längre betvifla att ej ett sådant folks frihet måste utgöra förebudet till hela vårt slägtes befrielse, och att den del af verlden, der denna civilisationens orubbliga pyramid reser sig, icke kan vara ut. I Nej vass! Det fattas ännu tre famnar.,