Aftonbladet – 4 december 1851, sida 1

upp i sto!en utan att det studsat förn, så att han nu vid sista turn måste lega en som predikade för sig., sHm!... Hvad heter han?, Åh, det mins icke fan! Han är annars formator åt spektorns på Malmhälla., Nej, nej! Jag menar vice komministern., Jaså den! ... Han heter Widen., Jag hade funnit min man. Nä, är det bra karl annars?. frågade jag. Skräckligt bra!s försäkrade gästgifvaren. Vi tyckte omenskligt om honom och sörjde just för att vi till våren skulle mistan, när han ett tu tre kom så illa för. Hvart skulle han taga vägen i vår?a Till Bergö grufvor, som hålla sig egen prest. Han var så glad åt sin befordran, stackars karl, ty han sitter med hustru och flera barn i fattigdomen, fast de burit den tåligt och alltid sett förnöjda ut; men nu få vi dock se om hans flyttning blir längre än till vår kyrkogård. s Hvarföre tro det? Han kan väl bii frisk igen?, invände jag. Om det vore en naturlig sjukdom, så... men herr läkarn skall, med förlof, veta, att här i bergsbygden händer det icke sällan att . .. det just som flyger och far nägot ondt i vädret... som... som... de lärde tvifla på, men ändå kunna råka för... och... med ett ord sagdt: det är nästan säkert att grufpredikanten aldrig får sin helsa igen.v sl fall han icke söker någon hjelp, menar ni väl.s Mannen satte på sig en högst tvetydig min. ,Hjelp? ... Hm, med förlof... när inte daglig bön och åkallan, som väl han icke lär underlåta, hjelper för sådant, så... Men nu lär det försatt, i fall det befalls . . . äldste pojken min sjelf kommer att skjutsa.v pKan den lille bytingen köra två hästar? .