Aftonbladet – 2 december 1851, sida 3

UD NO VMEN HUB SM För att på 24 timmar kunna sänka Mälaren 1tun al hastigare än den afrinner genom dess närvarande ut I lopp, skulle icke mindre än ett tusen tvähundradeses millioner kubikfot vatten på samma tid ytterligare af föras. Stockholm den 1 December 1851. N. Ericsson, Den nuvarande ställningen i Tyskland. Efter årlång tystnad har Meyer — man hade också släpat honom i fängelset — i Hildburghausen låtit ånyo sitt Universum, framträda Han antyder i ett företal hvarföre han si länge tegat, och efter att hafva skildrat dc I faror som omgifva honom och det allmänna. kommer han till det beslut attitrots af dessa faror åter börja sin verksamhet. Jag försöker och jag vågar det säger han. Efter att han i detta företal visat, hurn det Iaf sina oskickliga anförare öfvergifna folke nödvändigt måste falla i en kontrarevolution. skildrar han den nuvarande ställningen såIlunda: v För närvarande liknar nationen en sömngångare. Likasom i detta tillstånd det hela Ihögre andliga lifvet hos menniskan nedstigit i det djuriska och vilkoret för all sjelfverksamhet upphört; likasom all rörelse icke mera hörsammar befallningen af en enda sjelfmedvetande vilja, utan af obekanta krafter erhåller sin sömngående rigtning och mål; likaIsom alla sinnen äro tillslutne, och själen leker med toma drömbilder; sålunda förhåller sig med tyska nationen. Det är icke apathi. icke tanklöshet, förslappning, likgiltighet; det är en till det högsta spänd retlighet, som lurar tyst på upplösningen. Hemska tilldragelser af mänga slag uppenbara detta tillstånd. Spådomsandan har fått insteg hos folket; företagsamhetsdrift af aldrig hittills sedt slag knoppas och skjuter skott, aningar om det oundvikliga hafva vaknat; ideer af de extravagantaste och orimligaste slag om stat och samhälle vanka omkring som spöken, finna organer för sig, och grafva sig in i den offentliga meningen; systemer, utkläckta i dårhusen, finna ibland narrar och skurkar sina apostlar, som smickra de bestialiska lustarna. Och mot dessa hemliga och hemska krafter och verkningar strida de styrande, som riddaren mot väderqvarnarne, — darrande, vredgade, resultatlöst. Regeringarne famla i det mörker, de sjelfva hafva beredt sig, och förskräckta öfver det graflugn, de sjelfva skapat, hafva de, af förfärande ängslan, utrustat polisen med oinskränkt fullmakt till hvarje mqvisitorisk åtgärd, och denna säger ännu en gång för den förvånade verlden det hon redan hört i 18 år, och berättar fabler om en vidtomkringgripande sammansvärjning och om förräderi i alla vinklar. På dess händer upplyftas ett par vimmelkantiga skräddaregesäller till hjeltar för upplopp, hvilka skola leda verlden ininya banor. Skrifter, hvilka borde gälla för deras författare som inträdespolletter till dårhuset, dessa gagna de som bevis och urkunder för oerhörda förehafvanden och förbrytelser; och några menniskors vansinne användes som förevänning att störa husfriden på hundradetals ställen, öfverlemna familjernas hemligheter i profana händer och anställa allmänna skallgångar efter sammansvurna som ingenstädes äro tillfinnandes, annat än i de-l ras inbillning, hvilka erbållit utaf räddhågan: uppdraget att upptäcka sammansvärjningarna. Fångar man väl Malarian med Sbirrer?, Olyckligare kunde man icke välja vapnen, för att kämpa mot en osynlig ofattbar fiende. Icke försvagas han härigenom; han blir tvärt-: om starkare. Vid den sinnenas häftigare spärrning hade det likväl felats ett sådant obegripligt misstag, för att fullända misströstan i allas hjertan, som vårdade sig om fäderneslandets ära, och för att till en sådan grad uppjaga alla de onda lidelser, hvilka redan förut hade i illdragelserna en för stark näring, så att gåan om en tillfredsställande ordning af våra offentliga angelägenheter blifvit numera för meuskliga krafter gjord olöslig. Krisen är förhanden; katastrofen skall icke änge låta vänta på sig. Nöd och dyr tid skola comma och påskynda den. Vi stå med öppia ögon framför en afgrund, rådvilla och vandfallna, och en allmän skräck uppstiger w djupet. Den omfattar furstarna, den ansriper regeringen, den anfaller den gamla staens alla myndigheter med en demonisk råldsamhet, och drifver dem emot deras vi ja ill mått och steg, hvilkas fruktlöshet eller kadlighet ligga för öppen dag. Vansinne och rexdans träda i stället för vishet och besining. Den insigtsfulla enskilda viljan förnår ingenting nu mera. Då törhänget för len närmaste framtiden faller, stå furierna på cenen; men hurudant slutet blifver, det är ned sju insegel förborgadt, och som ingen et, utom Gud allenas. (B, T.)