Aftonbladet – 29 november 1851, sida 3

,Jag kände mig sä lycklig, ar Om er jag drömde blott. til Och drömde dä så mycket, i Som aldrig kan slå in. Jag drömde — ack, förlåt mig! — re Jag drömde, ni var min. ra Farväl! Från denna dagen oc Ni ser mig icke här, af Men gif mig lilla blomman, sk Som ni i handen bär., dö Och flickan räckte blomman Med hand så fin och späd. lå Fär jag den handen kyssa ?o ; Ack, gerna! munnen med. m O, herre Gud i himlen! kt Jag just har drömt det sä. in Nu bör uti fullbordan uj Det andra äfven gå., vi Han sade, kysste. Sedan 1 Han som cen pil flög dän. vi På grefveliga godset de Han syntes icke sen. i Men ätta är derefter L Der höll en vagn, så grann, E Vid slottets marmortrappa , hi I vagnen satt en man. h? Ian syntes hög och kraftig, M Med ädla, bleka drag... I Men godset under klubban si Just skulle gå i dag. fö Han säg en skymt i fönstret be Af en förgräten mö. fö Då drog sig djup en rodnad, gi Alltpå hans kinders snö. de Han trädde in. Auktionen C 3egynnat ren att gå: ,Jag bjuder dubbla värdet, Här ligga pengar — slä!, C Han vände sig till grefven, te Som djupt förkrossad satt: 0 Behäll ert gods, min herre! lc Men helsa fröken... att... el Här började han stamma: ; Ja . . . helsa...henne...att b Bland skatter uti verlden R vÄr hon den största skatt. 1 Åt henne blott jag letat sc I Californien gull: fc ,Jag samlat millioner d För hennes godhets skull. b pFöraktad och förskjuten . Som jag af alla var, n Gaf hon mig tröst allenast, —— t: Nu räddar kon sin far. ..o b Han gick ur salen. Häpen sj Satt grefven till sitt mod — — 0 I samma sal derefter rö Dock snart ett bröllop stod. Ku NS st GEVÄRSPOSTEN. In I kölden här jag trampar ih Mitt pass,, i kronans kolt... se nA—i!n — se fyra kampar! d Men jägarn vinkar stolt. Att helsa pä Mamsellen Hans Excellens nu far: Att ej den gamle sällen P I I Blir trött i sina dar! ry A—i!n för Presidenten —— Hur heter han? stor sak! Le Men om jag icke känven, In Jag fått det känna bak... h A—i!n för sjelfva satan! I Der gär en barsk patron: I En general från Ratan — Nä, vinka då, pultron! 4 4—i! den största skälmen i 1 landet äker der. På vagnsdörrn lyser hbjelmen , I Af stulet guld den är. gt Jag känner dessa skymlar, 4 Som sätta af i fläng, 2 Och äfven dessa lymlar, Så herren som hans dräng. Hi Bekanta, sä förnäma ht Som jag, har ingen dock, I vE Fast jag fär mig beqväma hi Att äta ankarstock. he Dertill är jag magister be Med aderton betyg, fr Men så kom jag i klisters fö Och värfning tog i smyg. lat I gåsmarsch ser jag linka h De fyra stånden der: fö De ha ej vett att vinka; A—i! a—i Gevär !s Att man sig skall besvära hö För tocket folk ändå, Och stå en timma nära la Att skyldra för de gråö! 5 De första, som kalkoner, he Ses pösande framgå. nc Hvad fransar och galoner si Och stjernor, stora, små! ht Förblindade af glitter, SO Med möda bära de la Sin Dumhets klot, som sitter uj På styfva nackarne. by Se der en annan charta! ls Hon är ej brokig, den! — i Så utsom inom svarta J Der lufsa Andans Män: Mm De se, med pannor sänkta, he Som ulfvar, kring i smyg, in Och äro visst betänkta På nägot djefvulstyg. Tätt efter Christi drängar Ses Mammons trälar gå: De sjelfva likna pengar På Med skrytets pregel på. Its Om handeln fär florera Och näringarna med, Blir finkeln spädd alltmera Och mjölet sand, ej säd. kr Till hälften herrar vordna, iEa Här klöfjar sist en flock, lå Med insigter, som fordna, 48 Men nya till sin rock; 40 Det glada riksdagslifvet TK På deras näsor blå lä — Ett läsligt märke skrifvit -— 14: Nu tog det slut — äh, hä! Kamraterna få hvila, Men jag får gå här än. Ack, den som finge ila Till krogen snart igen! ... Är dock sä illa tvungen Att stäfja mitt begär — Men se på fan! se kungen! rA—i! a—i Gevär! Eros i a nå LÅTTEGANGSoch FOLISSAKER. 123 lhafvaren för fängbevakningen å Längholnälde i dag uti poliskammaren att sedan öf;, N N N aneln Stälhammar sistIl. gärdagsafton infunMj