Aftonbladet – 29 november 1851, sida 3

LITTERATUR, Herr Börje, så heter ett nytt arbete af Wilhelm v. Braun, och ett sådant utgör alltid en ej obetydande händelse inom vår poetiska litteratur. Barnet måste något namn hafva, säger ordspråket, och det finnes icke något skäl, hvarföre ej detta yngsta barn af Brauns sångnö skulle kunna kallas Börje lika väl som de ildre syskonen heta Calle, Knut, o. 8. V. indast uttrycket Herr Börje förekommer oss itet aristokratiskt. Detta arbete har presist samma skaplynne som v. Brauns öfriga dikter; det hörer egentligen genom sin ton till hvad man kallar bibliothek för Herrar, men det qvicka och sprittande jemte det vackra språket deri torde väl ifven föranleda dess genomögnande af många äsarinnor, utan att det likväl kan rekommenleras såsom familjebok. Ungefär hälften består if poesi; den andra hälften dels af ett stycke på vers, kalladt Pehr Wieselgrens dröm, ett nog bittert utfall mot doktor Wieselgren, men för hvars tillkomst och anledning författaren edogör i ett företal; dels af en berättelse på rosa, kallad: Regementspastorn. För öfrigt ir någon utförligare anmälan af en produkt af v. Braun icke behöflig; men till läsarens nöje införa vi här tvenne utdrag, hvari man helt och hållet igenkänner författaren. GÅFVOR OCH GENGÅFVOR. (Romans.) På grefvens gods Lars Petter I trasor syntes gä. De grefveliga svinen Han vaktade uppå. Af hvem Lars Petter föddes Samt när, och sädant allt, Det visste sjelf han icke, Blott att han frös och svalt. Till allt hvad snuskigt hette Man honom göra gaf. At grefvens herrar drängar Han tjente såsom slaf. I stallet fick han ligga Fast kölden small i knut. De hästar hade täcken, Men han ej minsta klut. Den enda, som ät honcm En blick af ömkan ger, Är grefvens unga dotter, Ett barn, som himmelskt ler. j De kräseliga skorpor, Som henne räcks hvar dag, Hon gömmer ät Lars Petter, Så sjuk, så blek och svag. Då börjar gossen gråta, Och ser så hjertans godt Allt på sin lilla fröken, Och rådnar dervid smått.