Aftonbladet – 29 november 1851, sida 3

tåla att andra berätta, det cirkulationen af hans tidning aftagit, då detta är sanning. Sådant kan visst vara obehagligt att höra nen förläggaren af Folkets Röst måtte vä icke hafva det uteslutande privilegium, att mar icke ens får vidröra något, som angär hans tidnings ställning till allmänheten, under de! han sjelf icke drager i betänkande att söka skada hvar och en annan, som vågar opponera sig mot hans helighet. Att fordra sådant kunde sägas innefatta ett anspråk at ställas högre än till och med sjelfva landets konung. Vi vilje likväl tro, att motivet hos Folkröst-utgifvaren icke varit alldeles så högtsträfvande, utan att han egentligen här blott följt exemplet af den bekanta notabiliteten, som ptålte lätt kritiker, så snart de rörde någon annv. Vi hoppas således, att det är klart för enhvar, och Sjöberg sjelf borde en gång finna och inse, det han helt och hållet sjelf är skulden dertill att vi måst ytterligare upptaga och ådagalägga förhållandet med hans tidnings cirkulation. Härmed hoppas vi äfven att Sjöbergs nya, under en mängd smutsiga utfall gjorda tillvitelse, att Aftonbladet försökt undergräfva hans ekonomiska bestånd,, är hufvudsakligen vederlagd. Hvad har Aftonbladet gjort i detta hänseende? Det har tagit sig friheten gifva hr Sjöberg det rådet, att ställa borgen af någon solid person, som ville ansvara prenumeranterna, att hans tidning under loppet af nästa år skall ordentligt utkomma. Är detta då icke snarare ett godt råd? Eller är det icke klart, då det visat sig, att förtroendet för hans tidning hos publiken på de sista månaderna så betydligt aftagit, är det icke då klart, att efterföljandet af Aftonbladets råd vore egnadt att trygga det ekonomiska beståndet af tidningen, och icke att undergräfva det, hvaremot, om en sådan säkerhet icke ställes, en del af den publik, som tilläfventyrs kunde hafva någon smak för ett så beskaffadt bildningsmedel, som tidningen Folkets Röst utgör, torde föreställa sig möjligheten deraf, att det ginge med den tidningen nästa år på samma sätt, som med Dagligt Allehanda uti hr Lindmans hand, hvilken i sina förtviflade omständigheter hade ställt hela sin existens på det öfverdrifna hoppet om en stor prenumeration för det kommande året, samt anvisat på densamma en hop utbetalningar, utan att sedan hafva något öfver att betala tryck och papper för tidningen? Dessutom, för att kunna påstå, det Aftonbladet velat undergräfva Sjöbergs ekonomiska bestånd, borde väl framför allt ett sådant bestånd finnas. Men är det då icke bekant, att hr Sjöberg äfven under loppet af innevarande år varit lagsökt åtskilliga gånger: att han låtit sig stämmas och dömas att betala en räkning på några få riksdaler för varor, tagna på kredit för flera år sedan hos en kramhandlare: att hans tryckpress varit för förra årets kronoutskylder tagen i mät och nära att försäljas, då penningar först i sista stunden anskaffades: att konkurs å Sjöberg varit yrkad för skulder, hvilka han ej förut godvilligt velat betala — och mera sådant. Innefattar icke allt detta kända och till offentligheten hemfallna saker, då de varit föremål för domstols pröfning? Om således Sjöberg befann sig i en så beträngd belägenhet ännu under loppet af sistlidne vår eller början af sommaren, då hans tidning hade den största afsättningen, hvarifrån skulle beståndet hafva kommit sedermera, då denna afsättning aftagit med en tredjedel? Allt detta innefattar frågor, som måste vara fullkomligt fria och lagenliga, samt gifva giltighet åt det af Aftonbladet lemnade rådet att ställa borgen för tidningen, för att förekomma den annars naturliga farhågan, att den nyligen vidtagna utvidgningen till två numror i veckan och den i följd deraf skedda tillökningen i prenumerationspriset för nästa år, kan vara en finansmanöver, ställd på puff, som man säger. Vi vilje icke bestrida möjligheten af att Sjöberg, oaktadt allt hvad sålunda förekommit, kan hafva några hemliga resurser, som sätta honom i tillfälle, att när det gäller hårdt på, åstadkomma en penningetillgång. Tvertom finnas åtskilliga anledningar, som göra detta sannolikt, när man ser huru Folkets Röst, medan det å ena sidan för en hop radikala fraser i! skölden, 3å den andra hufvudsakligen och nästan uteslutande lägger an på att angripa och söka skada denj enda större och dagliga tidning, som i hufvudstaden utgifvits i en fastän sansad demokratisk tendens; när man dertill lägger Folkröstens ständiga utfall mot Arbetareföreningen, och slutligen när man ser huru ömt och beskedligt de konservativa eller reaktionära organerna umgås med samma Folkets Röst. Men i sådant fall bör det ju vara så mycket lättare för Sjöberg att åstadkomma den ifrågavarande borgen från samma håll, hvarifrån dylika resurser tilläfventyrs äro att påräkna. LITTERATUR, Herr Börje, så heter ett nytt arbete af Wilhelm v. Braun, och ett sådant utgör alltid en