Kossuth i Manchester. (Forts. fr. gåråasesbl.) Kossuth hade emellertid rest sig för att besvara föreningens adress och jublet höll på att aldrig taga slut. Hela församlingem hade uppstått ifrån sina platser, viftade medl hattar och näsdukar och hurrade flera minuter... Kossut yttrade: Om j väntat att af mig ffå höra ett vältalighetsprof så fruktar jag högeligen att j biifvit bedragne. Bedragne, emedan aljltsedan min ankomst, Gud, dem mäktige vår-. daren af menniskoslägtets öden, beskärt mig så mycken sysselsättning med engelska fojkets deltagande, att jag ej kunnat få va — bereda mig på något vältaligt språk bifall som i alla fall ej ligger i orde (6 RH a land, hvarest hvarje ord ur st SOmENngBeat — vptångas af pressen GR! framitskridandes noder och vårdare) måo 8 vänta, Jag får derföre anhålla om ex, öfverseende, då Pag försöker att besvara ert tal, hr ordförande! — Det var en gång en konung i Epirus, som skickade ett fundebud, hvars namn Jag ej påminner mig, till Rom. Vid sin återkomst berättade han sin herre, att han hade sett en stad, hvars befolkning oestod af konungar och hvarest hvarje medborgare var lika lycklig som konungen sjeif. Jag har i England, med den styrelse ni eger, sett ännu mera. Jag har sett den allmänna opinionen hos engelska folket uttalad med en röst, liknande den, hvarom lord Brougham en gång sade: att då och då höres folkets röst lik den allsmäktiges åska. (Bifall.) Jag har sett en folkträngsel, som gick mig till hjertat; jag har från alla delar af Storbritannien mottagit lika talrika som ädla adresser; jag har fått ett begrepp om den allmänna opinionen i England. Men sedan jag sett den allmänna opinionen genom de storartade demonstrationerna i London, Birmingham och Manchester förkroppsligad, utropar jag högljudt: Varen glada och vid godt mod j Europes förtryckta folk! (Bifall.) Jag har från mitt offentliga lif nog erfarenhet för att veta, att den allmänna opinioner, sädan den uttalas af Englands folk i denklass, af hvars representanter jag är en bland de obetydligaste, kan en liten tid förbises; den kan måhända blifva mycket begabbad; men slutligen måste den dock blifva åtlydd (bifall), emedan England är ett konstitutionelt land, och i ett konstitutionelt land har den allmänna opinionen sin rätt och kan genom författningen bestämma såväl styrelsens som parlamentets riktning. (Högljudt bifail.) Jag vet hvilken stor laglig rätt den allmänna opinionen äger i detta ärorika land; och derföre tackar jag engelska folket, tackar jag Manchesters befolkning för det stora bistånd det lemnat mensklighetens sak; jag tackar ej i mitt, utan i de förtryckta nationernas namn. (Bifall.) Allt sedan jag satte foten på Englands lyckliga strand har jag jemt haft tillfälle att höra uttalas den allmänna opinionen om lösningen af den fråga, som vär tid af Försynen tycks hafva fått att besvara — frågan, som för århundraden skall afgöra mensklighetens öde. Denna fråga handlar ej om några enskilda intressen. Den handlar ej om något ädeimodigt deltagande för en individs eller ett lands missöden, Det är en fråga af allmänt intresse, hvari hvarje land och hvarje folk har lika stort. Det kan blifva skilnad i anseende till den tid, då den ena eller andra nationen får känning utaf de oundvikliga följderna af denna fråg.; men hafva de verkligen deraf fått känning — den ena en dag förr, den andra en dag sednare — så är det endast frågan om tiden. Intet land, huru mäktigt och stolt det än må vara, åtminstone intet land inom grösen af den stora kristna familjen och — atlns RR——— ARE FT NT SER al as att