Aftonbladet – 28 november 1851, sida 1

(Forts. fr. gärdagsbl.) Hr Bright, M. P. mottogs med stormande och upprepade bifallsrop. Han yttrade: Jag träder här fram för att föreslå det adressen, som nu blifvit tillstyrkt att af detta möte antagas, må, sedan den sålunda blifvit antagen, af detta mötes ordförande framlemnas. Jag hyser den största tillförsigt att vid framställandet af detta förslag mötas af denna stora församlings enstämmiga och enthusiastiska bifall. Hvad helst man än, ehuru ej nu inom dessa murar, må behaga säga i Manchester eller annorstädes om föremålet för och be-! skaffenheten af detta möte, hyser jag dock den fastaste öfvertygelse, att grunden till den känsla, som fört så många menniskor tillsammans, är en sann och allvarlig kärlek till friheten (Bifall), till alla menniskors, alla nationers frihet, ehvad namn eller färg de hafva (Bifall). Särskildt äro vi här samlade, för att uttrycka våra sympathier för en stor och ädel nation, som nu lider under ett tyranni, hvarifrån detta land generationer igenom varit befriadt. Särskildt äro vi här samlade för att uttrycka vår beundran för en högst utmärkt man, en af de mest ryktbara frihetshjeltar vår tid och verlden kan berömma :sig utaf (Högljudt bifall). Jag ser honom på denna estrad, så irrande och landsflyktig han än är — desto mera utmärkt i våra ögon, desto mera dyrbar för våra hjertan — (bifall) — än något krönt hufvud ibland monarkerna på Europas fasta land (Bifall). Han kommer till oss å hela sin nations vägnar; i honom förenas alla dess känslor, alla dess förhoppningar. Innan han satte foten på våra stränder, kände vi vördnad för hans namn (Bifall), och sedan han kommit ibland oss, hafva vi läst de tal han hållit för de menniskomassor, som samlats för att höra hanom — tal på vårt ecet språk, sådana alt våra bästa talare knappast kunna aävagabringa något dylikt (Bifall). Och nu värdera vihonom mera sedan vi lärt känna honom, än då han led för hvad han gjort eller försökt att göra för sitt fosterland. Men jag kan ej förbigå den nedslående och förnedrande tilldragelse, hvarigenom äfven denne man ej fått vara fredad för förföljelse af baktalares tungor (Hotelser och rop mot Times,). Dag på dag hafva kalomnier framkastats mot hans namn. Han hade undkommit krigets faror, han hade undkommit fängelsets; han hade undsluppit den österrikiske fångvaktaren och bödeln (Bifall); och dock vågade i detta kristliga land förtalets gift att angripa honom. För hvarje morgon kalomni på kalomni, det hörde till ordningen (Högljudt skratt och bifall), framkallade af några förborgade, okända pennor, betalda, som jag förmodar, med 5 guineer för kolumnen, eller så omkriog; och det sista angreppet är ett af de mest utomordentliga af alla (Hör. hör!), nemligen att han till sina politiska grundsatser är republikan och anhängare af allmän rösträtt (Högljudt bifall). Dock — vi ämna nu ej undersöka monarkiens eller republikanismens relativa företräden. Vi veta att i detta land, huru ofullkomliga vära institutioner än äro, vi dock hafva frihet att handla, tala och skrifva samt frihet i allt hvad till industri hörer; vi veta ock att bortom Atlantiska hafvet, hvarest en annan styrelseform är rådande, friheten äfvenledes existerar. Vi helsa honom ej välkommen derföre att han är en monarkist eller republikan, utan vi helsa honom välkommen emedan han, hurudan än ett lands styrelse är, hvad form eller namn den än må ega, är en försvarare och förfäktare af alla menniskors rätt till den förnämsta af alla rättigheter — friheten (Högljudda handklappningar). Men om det finnes någon enda menniska i Manchester eller i England eller i vida verlden, som tror att dessa kalomnier, hvilka oupphörigt blifvit utösta, haft någon inverkan på folkets tänkesätt i detta land, så hänvisar jag honom till svar härpå ej allenast till denna -Istora församling, utan äfven till det tio gånger större antal, som skulle hafva velat vara