Aftonbladet – 27 november 1851, sida 3

— Timmermannen Pehr Danell, boende å Ladu gårdslandet, var i dag uti poliskammaren tilltalad at hafva misshandlat sin tjenstepiga, Christina Char lotta Hedenström. Pigan uppgaf, att dä hon den 2 sistl. Oktober kommit i Danells tjenst, hade han flera veckors tid sökt att med henne komma i et förhållande, som icke anstod en gift husbonde. D hon icke fogat sig efter husbondens önskningar, had Danell dagligen slagit henne och för nägra dagar se dan, säsom flickan uppgaf, på ett lömskt sätt bak ifrån gifvit henne ett slag, utan att dertill hafva rin gaste anledning. Dä Danell nekade till angifvelsen blef mälet uppskjutet för vittnens hörande. Danel är samma person, som tillät poliskonstaplarne Carls son och Jacobsson att så obarmhertigt misshandla oc piska hans dräng Pehrsson, och för hvilket brott po liskonstaplarne nyligen af rädhusrätten dömdes til ansvar; men Danell, som nekade att hafva gifvit be fallning till pryglingen, blef då frikänd. — Landsgevaldigern Ekström, hvilken sistl. lördag förafskedades frän sin befattning, var i gär, då han icke ätlydt kallelse, upphemtad till polisförhör. Den till lifstidsfängelse förpassade stortjufven Dy. ring hade i en frän fästningen till öfverstäthällare. embetet insänd skrifvelse angifvit Ekström att icke hafva redovisat för åtskillige Dyring tillhörige hus gerädsaker, hvilka han emottagit att försälja, Direktören vid nya länsfängelset, löjtnant Lock närvarande vid förhöret, företedde bevis om att Ek ström, dä Dyring i Januari månad 1850 afsändes til fästning, emottagit D:s saker, hvilket Ekström er kände, äfvensom att han haft sig uppdraget att a Porslinsarbetaren Östlunds hustru söka utbekomm: åtskilliga Dyriog tillhöriga effekter. Ekström påstod sig icke hafva erhållit det ringaste af hustru Östlund, som numera vore afliden, men er. kände att han försålt åtskilligt af Dyrings tillhörig heter för 32 rdr rgs, och att det öfriga vore i förvar hos Ekströms hustru. Hr Polsmästaren Sträle invände, att han satte föga tro till denna Ekströms uppgift, hvarföre, mot E:s anmälan om en tillernad resa ät Svartsjölandet, poliskonstaplar beordrades att genast ätfölja E. till sin hustru, för utbekommande af sakerna, äfvensom E. älades att om fredag, då mälet äter förekommer, aflemna de 32 rdr han uppburit för Dyrings försälda effekter. — Vermlänningen Sven Elofsson hade i gär afton uti rusigt tillständ inkommit ä hustru Forssbergs krog å Ladugärdslandet, ätföljd af rekryten vid Svea ar. tilleri 5:te batteriet N:o 34 Carlssou och stenhuggeriarbetaren Eric Pettersson. Oaktadt Elofsson icke super bränvin, hade han dock af annan spirituoss blifvit alldeles redlös,. Efter intagen förtäring hade han framträdt till disken och derpå lagt sin klocka: aen på fru Forssbergs uppmaning hade Carlsson ta git densamma och stoppat den i Elofssons byxficka Under liqvid för förtäringen hade Elofsson af fri Forssberg erhällit 2:ne gula ettor, hvilka hon tydliger sett E. instoppa uti vestfickan: Strax efter det Carlsson instoppat klockan i E:s ficka, hade Carlsson häftigt aflägsnat sig, hvilket gifvit fru F. anledning at uppmana Pettersson känna efter om gubben hade klockan qvar. P. hade känt i E:s fickor, men icke funnit klockan. Fru F. hade då sjelf undersökt E:s fickor, men hvarken funnit klocka eller de nyss på ögonblicket af E. instoppade 2 rdr. En poliskonstapel tillkom genast, då Pettersson ännu hade i hander Elofssons 2:ne gula ettor. Poliskommissarien Backlund lät häkta Pettersson och efterspana Carlsson. som snart anträffades ä sergeanten Hanes verkstad, men nekade för tillgreppet af klockan. Vid polisförhöret i dag nekade de bäda tilltalade, men Carlsson förklarades skyldig att träda i häkte och mälet uppsköts för vittnens hörande. Den stulna klockan är af silfver och på taflan är Christi korsfastelse mälad. Wenersborg. Den 15 dennes införpassade kronoänsmannen Berggren till hörvarande cellfängelse förre nämdemannen A. Hallberg från Östbjörke, hvilken aästföregäende dag af Wäne häradsrätt dömdes till fyra mänaders arbete ä fästning, utom böter och skaleersättning , för begagnande af lifsfarligt vapen. Brottet, för hvilket H. nu straffas, begicks på det ätt att H. 1830 års midsommar, under besigtning å en väg, kom oense med sin granne om en spade, den 1. ville med väld tillegna sig, men hvilket hindrades sf en tillstädesvarande gammal afskedad soldat, vid namn Björk. Uppkomne till gärden, bad H. den samle soldaten komma med sig bakom en byggnad, hvarest H. utan visad sinnesrörelse sade sig viljs samtala med honom, hvilket ock Björk efterkom, dä lenne genast och utan föregängen ordvexling med nit tilldelades ett djupt skärande, som började nedom jrat och gick framtill hakan, hvarefter H. sprang sina ärde. Enligt läkarens utsago hade detta sär lätt vait dödande, om det träffat litet längre ned. Den gamle Björk, hvilken i sin hemort är ansedd äsom en stilla och from man, har tjent vid Westsöta-Dals regemente uti 30 ärs tid och derunder beistat flere bataljer, men icke förr än vid detta tillälle erhällit nägon blessyr.