Aftonbladet – 22 november 1851, sida 2

Jo bevars, om man ber lhenne. Ni kan sjelf försöka. Hon gör det väl och korrekt som allt annat, men hennes känslor förblifva icke desto mindre orörda; man vet knappast jom hon hör sina egna toner, mycket mindre andras. På samma sätt är det med lektyr. Hon kan både höra och läsa hela böcker, högt om jag ber, men gör jag några frågor om innehållet, så svarar hon endast nej eller ja.r Tycks hon likväl ha reda på hvad hon hört eller läst? Det tror jag, ty svaren äro alltid riktiga; men hennes deltagande väcker det icke Och hvad är det som läse:s, min nådiga friherrinna ? Åh, jag har tillgripit allt maöjligt. Tidningar, skönlitteratur i alla dess Ibrancher, arbeen i historia, moral och filossofi, predikningar till och med. Fåfängt, min herre, lika fåfängt !n Som jag äfven visste, att man rådfrågat utändska läkare, samt försökt både resor och illa andra slags kända medel, tyckte jag verk igen ingenting skulle återstå att göra, och indå föreföll det mig alltid som något ännu vore uraktlåtet. Att jag för min del icke unde uträtta det, insåg jag ganska snart; men jag fick en id, ett infall., som Jag fann både enfaldigt och löjligt, mem som jag omöjigt kunde komma ifrån och vilket jag ändts igen beslöt meddela både miin vän och frirerrinnan, ehuru det, sanningen att tillstå, cke kostade mig ringa förlägenhet, åtminstone vad den sednare beträffade, hvars läppar dros0s till ett nästan omärkligt leende af ungeär följande uttryck: Stackars karl! han är visst mera idiot än hon. (Forte. följer.)