Aftonbladet – 20 november 1851, sida 3

unna tilltälle att träffa dig, men vågar ej medaga detta bref, som din sömmerska lofvat myga i blomstervasen, under din frånvaro. Jenna flicka är mig tillgifven för en tjenst om jag gjort hennes far, men fruktar de pionerande blickar, som på alla sidor omge lig. Behåll henne hos dig i morgon i stälet för Marie, som gerna vill gå ut och dessutom icke är att lita på — hon skall sjelf erbjuda sig. Arma, älskade Therese! Du kan ;j längre uthärda — jag ej längre se dig offer för ett så oerhördt lidande, ett så djerft oedrägeri; jag undrar blott att icke ditt förstånd är rubbadt. — Det måste bli annorlunla!... O Therese! Jag lefver endast för hoppet att rädda dig — målte jag lyckas... måtte du ej vägra att höra din enda, din ;mmaste vän ! Nej, sade Therese; jag skall höra dig. Du har rätt; jag kan ej längre uthärda. .... Store Gud, hvilka menniskor!... Och hvar inna räddning — hvar — hvar?p Allt framstod nu på en gång för hennes sinne klart och tydligt så som det verkligen tilldragit sig; likväl — ehuru fruktansvärda dessa minnen voro, kände dock Therese jemförelsevis en lättnad, sedan hon fått upphöra att tvifla på sig sjelf, men harm och en djup. oöfvervinnelig afsky bemäktigade sig i stället hennes hjerta och riktade alla hennes tankar på möjligheten att kunna förändra sin olyckliga ställning. Kan jag älska, kan jag tillhöra en man. på hvars hufvud så många förbannelser hvila?, frågade hon sig sjelf; som bemött mig pi det mest likgiltiga, förnedrande och hårds sätt — och som, i stället att söka godtgör: sin orättvisa, bemantlar den i samråd med sin falska, elaka syster, genom ett bedrägeri, som kunnat göra mig tokig! Ahl... jag kund: bli det af blotta tanken derpå. Hvilken verld! Bort måste jag — bort härifrån — heml... Jag förstår dig, min ende vän, min bror!... Det är så du vill rädda mig, och jag vill tacksam höra ditt förslag. Sedan — sedan — skola vi gemensamt pröfva och sel