Aftonbladet – 20 november 1851, sida 2

het... men den som väntar något godt väntar aldrig för länge... och du behöfver dessutom rätt väl denna lilla tid till hvila och sömn för att stärka dina krafter. Försök nu att sofva, Therese, det är verkligen nödvändigt. Jag skall sätta mig här borta för at icke störa dig, men vill du något, så ropa mig blott., Therese drog en djup suck och vände sig bort. Hon skulle velat somna, somna fö! evigt, så plågsamt och förvirradt syntes henne allt, allt, så föga visste hon hvad hon borde tro om sig sjelf eller andra. Hon vågade hvarken tänka eller fråga mer, och inslumrade slutligen under ett tillstånd af nästan fullkomlig sinnesfrånvaro. Det var afton när hon vaknade. Så lagom. min goda Theresex, sade friherrinnan, son nu satt bredvid sängen; jag kände mig verk: ligen frestad att väcka dig, när du i detsamm: uppsleg ögonen; kan du väl gissa hvem jag nu har att bjuda på? Therese skakades af en ofrivillig rysning Hvad . . . hvem menar du?...v Tankar och tvifvel morgnades. Kan jag mena mer än en? Sebas:. . . ordet dog på hennes läppar. Säg ut, Therese! Du behöfver ej frukt att gissa orätt... han är ändtligen återkom men och längtar endast att få omfamna dig Här . .. här har du honom redan! Kammarjunkaren skyndade fram, ännu half resklädd . .. den stackars Therese visste e om hon vaggades i en ny feberdröm elle verkligen såg och hörde sin man så olik mo hvad hon kort förut tyckte sig hafva funni honom, och en onämnbar ångest var nästa! det enda rediga intryck hon erfor. Se så, min kära Sebastian, sade friherrin nan, skynda dig nu att framföra dina hels ningar, ty jag är strängt förbjuden af doktor att låta dig stanna mer än ett ögonblick; ha var nog rädd att detta enda skulle för mycke uppröra Therese, men nu tycker jag Gud sk lof hon ser helt rask ut efter sin långa oci goda sömn.,