Aftonbladet – 20 november 1851, sida 2

ock en gäng säga ut hvad man harpa sam etet.n Af diplomatiens nyaste anläggningir emot årt grannrike Danmarks frihet och sjdfstänighet ledes vår uppmärksamhet helt mturligt främsta rummet på den absolutistiska proaganda, som, under föregifvet beskydd åt amhällsordningen, hotar de mindre staternas beroende, och dervid använder en politisk onstfärdighet, hvilken synes öfverträffa allt vad mensklig slughet förr i denna riktning roducerat. i Det är ett gammalt faktum, att Fiplomater j mindre än krigare och spelare tillräkna sig äsom en förtjenst, att kunna genom maskeade operationer narra sina motståndae, för tt lättare besegra dem. Spelaren gömmer sina trumf, till des han ir säker att dermed kunna taga motspdarens. Krigaren håller sina batterier dolda, til dess leras eld kan blifva riktigt mördande. Diblomaten ställer sig mild, vacklande och neural, så länge hans svaghet bjuder honom att fvakta en bättre tid, men han blir sträng, bestämd och hotande, när han anser sig ega 10g styrka att kunna vinna sitt mål. Spelaren och krigaren äro dock i våa dasar nödsakade att iakttaga några af dm allmänna hederskänslans föreskrifter. Desa förlöma det skändliga bedrägeriet. Dipbmaten ir befriad från sådana skrankor. Då lan vet sitt mål, eger han en obegränsad aallmän valrätt i afseende på medlen. Detta har länge varit den inre halter i diplomatiens taktik, och den har ej förndrats af revolutionerna. I öfrigt har den nyare diplomatien, under sin strid med dem, sjelf undergått en verklig revolution i afseende på verkningskrets och sammansättning. Diplomatien arbetade fordom för den ena regenten emot den andra, för det ena hofvet emot det andra, för den ena styrelsen emot den andra, för det ena riket emot detandra. I största delen af vår verldsdel har dblomatien numera öfvergifvit dessa positioner. Den har i viss mening blifvit populär. Detta vill ej säga, att den blifvit älskad af folker eller att den arbetar för dem, utan att den wbetar bland dem, att den ej försmår att sjeF eller genom ombud inträda under de låga kijornas tak, för att äfven der utsprida de lärlomar, som tjena dess syften. I våra dagar har diplomatien vändt sig från opinionen vid hofven till opinionen hos folken. Att föra denna sednare i ledband fordrar väl större ansträngningar; men också vet man att iakttaga sina försigtighetsmått, då man vill styra den starkaste af de starke. Så snart man fått litet hand om denna jätte, skyndar man att utstinga dess ögon, tillstoppa dess öron, fastbinda händerna, sammankedp fötterna, och sedan fullproppar man honom med döfvande medel och kylande pulver. Medgifvom att hofintrigerna äro ett brnsligt lekverk i jemförelse med de intriger, om nu spelas med hela folk. Vår tids stoartade anda har gjort sjelfva de diplomatiska intrigerna storartade, om också den inre halten ej förändrats. Den utvidgade yttre verkningskretsen har jemväl föranledt en förändrad inre organisation. De fordna kårerna blefvo otillräckliga för det nya arbetet, och derföre har mar jemte de gamla stamtrupperna ställt i fält en talrik konskription af alla dem, som i följd fuppfostran, vanor, tänkesätt eller särskilda önskningar framfor allt vilja lefva af folkt och öfver folket. Denna konskription utbreler sig snart öfver alla land och dess särskilca bataljoner lyda nästan helt och hållet samma reglemente, hvarhelst de blifvit sammanvärfvade eller förlagde. De äro mycket användbare och hafva gjort diplomatien högst väsendtliga tjenster, så väl i de högre som i de llägre regionerna. I Men för hvem strider denna diplometi? I För sina herrar. ) Hvilka de äro, betänker ej största dden af I konskriptionen. Den gläder sig åt fältågets glans och glömmer dess mål. Detta döljes såsom en ordenshemlighet inom de stora abI solutistiska hofven, men den är dock icke ; bättre bevarad, än att hela verlden kan se I detta mål. ) Den absolutistiska propagandan påninner lom de romerska triumvirerna. Äfven hade löfverenskommit att mellan sig dela velden, loch äfven denna allians skedde med åemlig beräkning af den ena att kunna undelägga Isig ensam allt. Men den nuvarande cviliserade verlden är ej något romerskt rike och Iman borde dessutom erinra sig, att hitorien licke går tillbaka. Den nyare civilistionen I fördrager icke någon Octavianus Ciwsar. Hvad nu danska förhållandena vidkoromer, Iså känna vi, att då Danmark anfölls på sam-Jma gång af en furstlig förrädares regeringsIsjuka, af en europeisk stormakts eröfringssllystnad och af ursinniga demagogers upprors,Janda, hvilka eljest oförenliga element.er här I broderligen understödde hvarandra, förklarade tr diplomatien, att den hade för afsigt att sikydda Danmark. Den nedlät sig till och meed att uppmuntra de förenade rikena Sverige och Norge till spelande af en roll i de öppnade ;Iförhandlingarne. Man prisade Sveriges utomordentliga vishet och diplomatiska skicklighet 30 EERO SEN SERENA NEROS SNS henne helsa på än den ena än den andra af a Kolanga Han tvaltac rädd