Aftonbladet – 19 november 1851, sida 1

NS OVMMEP 29 PP DUDKO IDniöres EDER SE sr ETS lvit afskafflad; pressen vågar sig icke fram med :n rad, som kunde uttydas onådigt; förfatare, som beträdas med någonting liknande n påpekning på hvad som icke tål att låta :I5ig påpekas, blifva vräkta i fingelsse tör mårader och år; tidningar indragas eefter nyck. Laglighet är under dylika förhålllanden ett Itomt ord, — och värre, ty det är motsatsen Jf hvad det innebär, när det någom gång af(höres. s Österrikare som besöka Berlin prisa den lyckliga ställning hvari de tycka IPreussarne ;Ibefinna sig; och deras skildringar hemifrån iro verkligen sådana, att man måste erkänna rIriktigheten i deras loford öfver hvad de finna. tfnär, vid jemförelsen. Ett företräde här är Jobestridligt: Preussen har inga Slowaker, sI hödmantlar, Kroater och andra älskvärda feI sterlandsbefriare; på en million Polackar nir ro vi sexton millioner tyskar, och till PreusIsen höra de mest bildade, industriella och insigtsrika tyskarne. När Österrike återgår till sitt fordna tillstånd, så betyder detta för oss: en återgång till odrägligt förtryck af all själs-utveckling; när Preussen återgår tilll ställnin— gen före Mars 1848, så är denna INkväl icke värre, än att Österrikarne skulle eftertråna den om de kunde hoppas den ock tacksamt emottaga den om den bjödes dem. Nordtysklands protestantiska anda hos alla folkklasser kan icke mätas med österrikisktt mått. Med undantag af den inbitna junkerI vurmen är till och med vår adel någonting Thelt annat än det öfriga Tysklands, och sonr prof derpå kan med skäl anföras att nu, då: regeringen vill upphäfva kommunalordningen: och kretsförhållandet för att återlifwa de gamla provincialständerna, har en icke obetydlig del. af adeln öfvergått till oppositionern, emedan reaktionen blir den för stark, och cemedan — hvad man till och med får höra ytttras någon gång bland sjelfva hofpartiet — Prcenssen till kommer att icke åsidosätta aktgiffvandet på tidens fordringar. Reaktionen i Preussen har, på den punkt dit den nu mera hunnit, afvändt alla partier från regeringen. Demokrater, konstitutionella, konservativa hafva affallit, och sednast har: till och med den afgjorda högern splittrats,, hvarigenom ett så kalladt fornpreussiskt parti uppkommit, som icke vill följa med längre ut på reaktionsbranten. Det är icke mera mnågon hemlighet att prinsen af Preussen betraktas såsom sjelfva hufvudmannen för detta fornpreussiska parti; säkert är, att han åtminstone finner sig missnöjd med styrelsens nuvarande gång. För några Uagar sedan fann den officiella Preussische Zeitung sig föranlåten förklara för grundlöst det ryktet, att pr:nsen af Preussen skulle till hr von Manteuffel hafva yttrat sig med yttersta häftisghet emot Hans Maj:ts regering och gjort minusterpresidenten ansvarig derför; detta rykte var också i sjelfva verket falskt; prinsen aff Preussen har icke gjort sig känd för någott politiskt yttrande, sedan hans förra försök att ändra nuvarande politik. Men han afhålller sig nu mera heit och hållet från regeringsangelägenheterna och ministrarne kunna lika litet pästå att han gillar som att han ogillar deras system. Prinsen af Preussen är icke någon :vän af det konstitutionella samhällsskicket; hans tänkesätt i den vägen äro rikskunniga; men han är icke heller det afgjorda tillbakaskridandets man, ingen anhängare af den pkristliga polisstatens, id, ingen pietist, och minst af allt någon österrikare; utan kortast sagdt en preussisk prins, som ganska väl förstår sin dynastis intressen. Hans gemål har nu ett helt år vistats vid Rhen, i Koblenz; ingen ledamot af konungahuset är föremål för så många och så stridiga rykten, eller en så politisk personlighet, som denna Göthes snillrika och mångsidigt samt vetenskapligt bildade lärjunge. Året 1548 har i alla fall haft en stor ochh varaktig inverkan på henne och föranledt hepne till sådana yttranden vid åtskilliga tilllfällen, att hennes vistande på afstånd från hofvrets grannskap deraf kan förklaras; det må diå vara frivilligt eller anbefaldt. Visst är attt junkerpartiet är furstinnan särdeles gramsset och att dess organ Die neue Preussische Zeiitungs vid den ädla furstinnans sednaste besök i Berlin hånfullt antydde henne hafva fått det rådet, att så skyndsamt som möjligt fara tillbaka till Koblenz, emedan luften i Potsdam icke vore helsosam för hennes konstitution. Prinsen af Preussen ärnar äfven der tillbringa vintern. Allmänna tänkesättet hyllar hans gemål på det högsta; emedan man anser hennes vistande i Koblenz för ett slags förvisning, som hon ådragit sig genom sitt försvar för folkets sak. Reaxtionen å sin sida kan icke förlåta henne att hon gjort personlig bekantskap med sådana ledare af den konstitutionella härsmakten, som Gagern, Gervinus, m. fl., och brefvexlat med dem, eller att hon förklarat afvisandet af kejsarkronan som ett stort felsteg. Det gör icke särdeles till saken huru mycket som i dessa rykten är sannt eller icke, men väl att i hela Preussen yttrar sig ett mer och mer öfverhandtagande missnöje med reaktionen, som gör dennas sammamjemkning till full likhet med den österrikiska, mer och mer omöjligt. Preussen kan icke öfvergå till det förfärliga sabelväldet i Österrike; det nödgas fästa afseende på samhällets högre kultur; och äfven våra mest ursinniga reaktionärer önska ändå en ståndsrepresettation, en viss grad af tryckfrihet, vissa rätigheter åt folket och framför allt åt lagen en makt, som utes:uter godtycket. (Forts.) DANMARK. Baron Blixen-Fineckes förslag om en adress till konuncoen anocoående aArdnandet af rikets