Aftonbladet – 19 november 1851, sida 1

FR PRV AE VINER DUGA, MI IRVI Isingborg Tisdagar, och till Stockholm Tbhorsdagar. re ANNE ESA Eorrespondens-artikel, Berlin den 10 November. Någon tid bortåt hafva tyska tidningarne later uppdukat en mängd rykten om tvistigheter emellen Österrike oeh Preussen; men föga deraf är sannt, och det som är sannt angår hufvudsakligen den sväfvande frågan om handelspolitiken, inom hvars område Österrike tänker utföra ännu ett mästerdrag. Preussiska politiken är fullständigt kufvad af Österrike; Österrikes och Rysslands ,hjertliga goda förstånd med Preussen,, mot revolutionen, har icke grumlats af någonting; och det parti i Berlin, som är mera ryskt och österrikiskt, än man kan vara i Petersburg och Wien, skulle med glädje äfven offra tullföreningen ät tzaren och den unga kejsaren, och bortkasta sista återstoden af en sjelfständig framtid, föratt derigenom med full säkerhet hålla revolutionen och det röda spöket från halsen å sig. : P Öfver handelsfrågan hyser ministörens pluralitet fortfarande den äåsigten att systemet med låg skyddstull icke bör frångås; i politiskt hänseende leder dem härvid den tankan att Österrike icke kan antaga detta system, och att man alltså tryggt kan säga: vi äro färdiga att underhandla. Österrike och Ryssland hafva väl fullständigt botat Preussen för unionsfantasierna; och den som tillfälligtvis gör närmare bekantskap med Förbundsdagens sednaste rådplägningar, finner att Preussens sändebud derstädes — till sina personliga åsigter en anhängare af yttersta högern — är den, som antingen ingifvit alla der väckta polisoch reaktions-beslut, eller på det ifrigaste understödt dem. Vid denna restaurerade Förbundsdag spelar Österrike alldeles samma roll som före 1848, då det genom Preussen eller Bäjern lät föreslå de förhatligaste åtgärderna, dem det sedermera naturligtvis på det kraftigaste biträdde. Om upphäfvandet af de i Tyska Nationalförsamlingen antagna grundrättigheterna, om inrättandet af en tysk centralpolis, om utkastet till en allmän trycktvångslag för Tyskland har icke den ringaste tvist yppats emellan de begge stor-makterna. Endast handelsfrågan är en stötesten, som icke kunde undanrödjas genom den vtechniska kommitt af sakkunnige, hvilken man sammankallat och som i Frankfurt höll några onyttiga rådplägningar. Österrike vill i alla händelser genomdrifva sitt i Dresden föreslagna handelsförbund. Der gick Preussen i fällan och gaf löften, som et hvarken kan eller vill hålla, emedan det sedan fått ögonen öppna. Om Preussen afstår Tullföreningen och ingår på Österrikes handelsförbund, så måste det icke blott antaga Österrikes höga skyddstullar, som skulle alldeles förderfva dess östra provinser och dess trånande Östersjöhamnar, utan det skulle äfven för alltid frångå sin supremati i Nordtyskland, samt sedermera hafva att i Wien emottaga befallningar. Handelspolitiken och tullföreningen utgöra det enda, som man i Berlin icke vill offra åt det hjertans goda förståndet; men huru det går dermed till slut, är svårt att säga. Hofpartiet här bär öfvervägande det svartgula österrikiska livreet. som döljer det ryska. Herr von Manteuffel har sjelf icke på den sednare tiden stått fast vid detta partis åsigter, och vore denne ministerpresident icke så smidig och läraktig, så kunde han omöjligt hålla sig qvar längre j spetsen för affärerna, Men så mycket hafva Ryssland och Österrike uppnått i Berlin, som de kunnat hoppas att der uppnå. Österrikiska helstatens inträde i tyska förbundet är lika litet öfvergifvet, som Preussens inträde j österrikiska handelsförbundet och preussiska tullföreningens upplösning. På den sistnämnds arbetar Österrike nu vid alla hofven i södra och medlersta Tyskland, men i synnerhet i Minchen, Dresden och Stuttgart, der Preussens förödmjukande utgjort det mest önskade nålet i flera år. -Småkonungarne frukta ingenting högre än att Preussen skall uppsluk: deras riken, och af dynastisk fäfänga kast de sig långt heldre i Österrikes armar — de äro vana att se Habsburgska buset råda i Tyskland. Preussens förödmjukande står likvälvi det närmaste sammanhang med återställelsen af tyska kejsaredömet, för hvilker man svärmar i Wien, och om hvars herrlighet den nye kejsaren, som lärer föresatt sig att blifva en annan Josef II, talar, som on en afgjord sak. Man menar väl ock att viss romantiska hufvuden böra finna alldeles i sin