Aftonbladet – 17 november 1851, sida 3

Du för sista gången erbjöds dem; och med öfvertygande skäl sökte grefven ådagalägga; att-just gennom kanalens ledande tillMarieståd kunde-man vänta hhandelns och näringarnes tilltagande i och omkring tstaden, lifligare rörelse i förening med ökade handdelsoch kommissions-förtjenster, under samhällets stöörre välmäga, trefpad och belåtenhet. Grefven erbjödlsig till och med att godtgöra blifvande jorduppoffrinpgar i det närmaste efter de öfverdrifna priser, tom dderför fordrades; men allt var förgäfves. Ensidiga ässigfer och nägra få, mäktigare handelsmäss inflytande pä stället dikterade borgerskapets fortfarande vägran, och grefren mäste med missnöje och grämelse öfvervifva sin älsklingsplan, samt antaga Sjötorp:säsom Götha kanals ändpunkt vid Wenern. Att förhälandet var sädant kan af mängfaldiga ännu lefvande vittnen bestyrkas, och finnas säkerligen ojäfviga bevis härom förvarade uti Götha kanalbolags arkiv och Mariestads rädhusprotokoller, äfvensom denna orts kela befolkning ännu vet att beklaga den förlust, som härigenom blifvit densamma tillskyndad genom några få samhällsmedlemmars inskränkta omdöme och hermsklystnad. Dä öfrersten Carl af Forssell uti sin afhandliing: v Anteckningar i anledning af en resa till Englanda widrörer vigten af jernvägar i allmänhet och omtalarr en sädan emellan Hjelmaren och Wenern, erkänner Ihan sjelf, att nägra undersökningar ej blifvit verkställlde, dä han föreslår att brukspatroner och possessionater skulle för sädant ändamäl sammanskjuta nägra tusende rdr. Med mycken försigtighet yttrar sig hr öfversten angående jernbanans ändpunkt vid Wenern, då Ihan säger: möjligtvis torde lastageplatsen Hult böra föredragas framför Äräs,. Det synes ju häraf tyrdligen att öfverste Forsell ej tänkt sig jernvägs-liniie i dess helhet emellan Stockholm och Götheborg, wtan endast fästat sig vid Hje.marens och Wenerns förening, och säledes velat anvisa kortaste vägen för detta mäl. Nu äter angår ju frågan denna större plan af Stockholms och Götheborgs förening genom jernbana, braruti Mälarens och Wenerns samband är en mellanlänk, och då mäste man afse detta stora mäl, utan att förvillas af mindre intressen och småaktig sparsamhet, som i detta fall blifver misshushällning. — Hade öfverste Forsell på sin tid trott, att opiniomen för jernvägar så bastigt skulle utbildas, att man redan nu bestämdt uttalat vatt jernvägen mellan Stoxckholm och Götheborg först skall fullbordas, så hade han säkert med stillatigande förbigätt de små hamnlägenheterne vid Årås och Hult, och beldre föreslagit Mariestad säsom banans ändpunkt; detta är så mycket vissare, som han uti sin beskrifning öfver Skaraborgs län, pag. 84, yttrar sg sålunda: Om, uti en framtid, den Skandinaviska halföns hufvudstad blefve fiyttad frän Stockholm, som nu är en gränsort mot nordens mäktigaste oeh farligaste granne, till någon lämpligare ort i det inre af landet, skulle få ställen erbjuda så många samfaldta fördelar i både militäriskt och ekonomiskt afseende, som Mariestad. Hamsren är stor och rymlig, och belägenheten sådan att, i händelse af utvidgning, skwlle Mariestad blifva en af Europas skönaste hufvudistäder. Hela stranden af Thorsö blefre då bebygd med vackra palatser, och på höjden, belägen nära imtill staden, hvilken man nufar utföre, när man kommer från Hasslerör och hvarifrån man har en ypperlig; utsigt öfver hela den vackra nejden; komme förmodligen konungaborgen att ligga. Tida-elfvens mänga fall i grannskapet af staden äro på längt när icke begagnade till fabriker och anläggningar, :säsom de borde vara oeh hvertill de erbjuda sä fördelaktiga tillfällen. Det torde vara öfverflödigt att anmärka, det bans exeellens Platen, öfverste Forssell och Thomas Telford deko haft eller kunnat hafva nägot-annat intresse än det allmännasv, och då alla desso store män, aftleoretisk och praktisk öfrerlägsenhet utmärkte, varitense om de fördelar läget ef Mariestad erbjuder, mä man väl förvåna sig om sädane högt aktade domares omdöme nu skall underkännas. Då man vet att de ansett Mariestad utgöra den tjenligaste slutpunkten för Götha kanal, och att denna aldrig hade blifvit dragen till Sjöttorp, om bestämmandet endast berott af grefve Platen, sä borde väl Mariestad äfven nu vara tjenligare till ändpunkt för jernvägen, än de obetydliga platserna Aräs och Hult, särdeles då artikelförfattaren säger att jernvägens, så väl slutliga ,som interimistiska ändamäl är att bilda en transito plinia emellan Östersjön och Nordsjön. Mariestad erbjuder säsom ändpunkt för jernvägen äfven den föredlen, att så väl genem Tida än, -som med lätthet kan göras båtbar genom sjön Östen till Ullerfva, afsättning kan gynnas för det rika Wadsbo och Käkinds härads landtmannaprodukter och genom samma vattendrag i förening med bätled till sjön Lången, utan särdeles kostnad, för Walla härad kan beredas ett tillfälle att lättare bringa dess jordbruks alster uti marknaden, på samma gång som kalk, slipstenar, alun, rödfärg, skiffer, tälgsten, hvilka finnas att tillgå i närheten af sjön Längens stränder, kunna vinna lifligare afgäng. Sann vär af jernvägen. I sammanhang med insändarens uppsats, anser red. sig böra nämna, att den först nu kommit i tillfälle att få se en broschyr, ned titel: snågra ord om den föreslagna jernvägns ledande till Vestergöthlands till svar å der i Bore den 6 Okt. insända artikeln försök att trassla bortjernvägsfrågans. Denna brosclyr, som icke varit synlig i bokbandeln, utan :ndast utdelad enskildt af insändaren, förtjenar dock en allmännare uppmärksamhet, så att det vore önskvärdt att den utlemnades åt allmänheten. Författarens tanka är att noggrannare undersökningar erfordrades huruvida Köping-Hult-vägen motsvarar ändamålet, att ingå i ett framtida större jernvägssystem i vårt land; att flera olägenheter äro förenade med Hults antagande till ändpunkt; och att möjlighet finnes att med större fördel på annan väg förena Mälaren och Wenern; o.s.v. I sednare afseendet åberopar förf. att undersökning af löjtnanten J. Westman blifvit gjord angående möjligheten att föra vägen från Åtorp till Skagersholm i samma riktning somi nu landsvägen och derifrån utmed Skagerns strand, förbi Ötterberget, samt sedan förbi Fagersanna, Däldenäs, Hedeme till nära Hofva och derifrån öfver Bärtorp, Råglanda, Elfstorp och Rogstorp, Helsås ängar öster om: sjön Tjos förbi Grefby, Wallby, Hasslerör till Brodderud och Ramslätten samt Fredriksberg och Mariestad. : Förf. har i öfrigt med enskild uppoffring sökt utreda förhållandet, huruvida riktningen till Mariestad kuride blifva förmånligare och Ibhans bemödanden symas blifva af stor nytta Iför slutliga behandlingen af den vigtiga jernvägsfråga.n I Hvad som vi isynnerhet finne begrundansIvärdt ör följande förf:s räsoniemiang-i fråga lom närmare undersöknings anställande: -lanade hon de heta tårar som i tysthet fälldes .löfver att aldrig blifva bemärkt, aldrig tilltalac slaf den, hvars minsta blick och örd det stac: