Aftonbladet – 17 november 1851, sida 3

melsblå ögonen och tycktes utbreda ett förklaradt sken öfver hela hernes englalika gestalt. Kammarjunkaren blef hänförd och lyckades innu i kyrkan få reda på hennes namn, bostad och öfriga omständigheter. De sednare synnade äfven så till vida hans afsigter som de båda fruntimren sydde fin linnesöm åt herrar, och redan andra dagen infann sig kammarjunkaren xefter en väns rekommendationn, som han försäkrade — med en större beställNINg. Ians skärpta, öfvade blick visade honom snart lämpligaste sättet att här gå tillväga och utan att synas fästa någon uppmärksamhet vid dottern, visade han strax ett stort intresse för modern, som å sin sida kände sig så intagen af den vänlige, förekommande mannen, att hon utan tvekan förtrodde honom sin lilla historia, och med hjertlig tacksamhet mottog hans välvilliga anbud om lån aftidningar och böcker, på hvilka den goda frun satte ett högt värde, utan att hafva råd för jemnan hålla sig med någotdera. Bekantskapen sålunda inledd fortsattes, ehuru kammarjunkarens besök i början voro korta och sparsamma, men småningom förlängdes och blefvo tätare, samt slutligen förnyades hvarje dag, under sken af att visa, lemna eller föreläsa än det ena än det andra af bokhandels alster. Fru K. fattade allt större tillgifvenhet och förtroende för den hygglige, grannlaga kammarjunkarn som bemötte den fattiga, värnlösa enkan och hennes dotter med så fin aktning, så gällspordt deltagande, och Thilda fick mer än en gång uppbära en lindrig förebråelse för otacksam likgiltighet då hon antingen stumt åkörde eller alltför svagt instämde i modrens beröm. Denne visste ej att i flickans hjerta fanns en röst, vida vältaligare än hennes egen, ehuru den blygdes att låta höra sig, ej eller