Aftonbladet – 17 november 1851, sida 3

Article Image
het förefaller oss oerhörd. Det har fsin fullala riktighet att en fiskalisk författning här ila Stockholm har gjort offentliga auktioners hål-le lande till ett monopol, deraf stadens kassald drager den dryga och vi skulle nästan viljal3 kalla den oanständiga provisionen af tre pro-In cent af de försålda varornas värde. Detta ärle påtagligen ett ocker och lägger, tillika medlo monopolet i sig sjelf, ett stort hinder förln många omsättningar som eljest kunde skels till enskildas lättnad och trafikens fördel.lb Denna omständighet har redan förut flere gån-la ger varit afhandlad i Aftonbladet, och för-Ik i ggaren af denna tidning har också vid ettle par riksdagar väckt motion om monopoletsls afskaffande (hvilket dessutom är grundlagsvi-lv drigt) och om rättigheter för enskilde att hålla auktioner, men man har i detta som mycket annat icke hunnit så långt här, attls vissa enkla sanningar i afseende på handeln, hvilka anses såsom axiomer i den öfriga verln s b a den der äger en större erfarenhet, hosrn oss änn ViRtÄRgöra sig gällande, och mo-ln tionen vann derföre icke afseende hos våralk fäder och vise. fe Detta nu i parenthes, men författningen måla nu i sig sjelf vara huru dum som helst, sålh blir det ändock mycket märkvärdigare att self huru polisen tagit sig före att tillämpa den.lg Vi hafva redan ofta fästat uppmärksamhet påle 8 s den böjelse som synes vilja blifva mer och mer öfverhandtagande hos vär polismakt, att vilja med den offentliga myndighetens an-ln språk intränga inom den enskildes boningar, ll och det är beklagansvärdt att det just skalllt vara under grefve Hamiltons öfverståthållareskap som man får se det ena profvet härpå efter det andra, men det nu ifrågavarande är visserligen ett af de starkaste. En person bjuder, (enligt polisbladets egen berättelse) till sig snågra af sina kamrater och vänners som dervid, möjligen för att hjelpa honom i mindre lyckliga omständigheter och bespara honom ett obehag, komma öfverens att tillhandla sig hans möbler genom att bjuda upp desamma. En beställsam ombudsman får nys härom och skall fjeska med embetsnit, och polisen anser sig tillständigt att upptaga ett mål och tillämpa en författning som enligt allt sundt förnuft endast kan angå offentliga auktioner, på ett samqväm af helt och hållet enskild karakter inom enskildt hus bland snågra kamrater och vänner utan att ens några annonser eller andra offentliga tillkännagifvanden derom skett. Vi betvifla icke ett ögenblick att ett sådant utslag genast blir upphäfvet när det öfverklagas; men saken förtjeI nar i alla fall att af pressen framhållas såsom; ett äfventyrligt försök till den offentligal1 maktens ingrepp i den enskilda boningens och det enskilda sällskapslifvets fridlysthet, och ungefär maken till försöket emot medborgarnes rättighet att i egna boningsrum gifva en musikalisk soarå eller hålla ett föredrag, att vilja göra denna rättighet beroende af polisens nåd. Det behöfver verkligen ej komma myc-I ket längre, för att vi skole befinna oss på samma punkt af polisgodtycke här, som i S:t Petersburg, så framt icke någon mindre sömnaktig likgiltighet i allmänna tänkesättet börjar visa sig till skydd för de borgerliga rättigheterna. Må ingen säga, att de betänkligheter r lvi här framställt äro öfverdrifna; ve det folkle som likgiltigt låter taga ifrån sig sina frihe-!s Iter! Det har i detta afseende redan förefallit loss såsom ett temligen dåligt tecken, atticke ll ens den liberala pressen utan undantag rest!f sig såsom en man till protest emot det anJmärkningsvärda och beklagliga förhållandet il lafseende på det nyssnämnda polisförbudet anli -Igående föredrag m. m., nemligen att en ko-ll Inungens embetsman kan tillåta sig ett af de Igravaste maktmissbruk som kunna finnas,l latt utfärda en lag hvartill han icke har någon rättighet, och att detta maktmissbruk kan få fortfara i flera månader, ja ett helt år, utan att embetsmannen ställes till något ansvar. Vederbörande endast tiga och mena att man får låta pressen skrika, men hvem vet om icke, -Ipolisen i allt fall i en framtid, när det stått öfver några år och man glömt bort det första missnöjet, kunde hafva den dristigheten i att tillämpa det olagliga påbudet? ) På sådant sätt går det ofta till med inkräktningar på folkets och de enskilde medborgarnes friheter och heligaste rättigheter, hvaribland ; vi räkna den enskilda hemfriden. Man kan ej veta, om icke äfven det vidunderiiga, at Dagbladet omförmälda, utslaget angående den , så kallade auktionen framdeles kunde komma f att åberopas såsom prejudikat, i fall den böta fällde ej skulle hafva medel eller tillfälle att få anföra besvär, som det i allt fall är bra . hårdt för honom att behöfva göra. — Då vi uti det föregående kommit att tala om vexatoriska polisförfattningar, kunne vi ej t heller underlåta att omnämna en från många . håll förspord klagan öfver det obehag och de förluster, som åsamkas många i följd af den n strängt påbjudna skyldigheten att anmäla personers hysande inom hus. I följd af denna författning inträffar det nemligen, serdeles vid flyttningstiderna, att så mycket folk tillström; mar för att i den dertill inrättade polisbyrån tt anmäla dels inträffade flyttningar, dels anlände resande, att en del personer fått vänta 3 å 4 å timmar, och när klockan blir tre på middaIgen tillstänges kontoret för den dagen. Emel, lertid vet man, att en författning, som hvarje tr Fh 93 ON NM 5 HH mt nt ND —... 2) Det kan vid detta tillfälle ieke vara ur vägen att erinra, huru som den ifrägavarande olagliga kungörelsen fick ett halft försvar ien härvarande skandaltidning, som likväl låtsar gifva sig ut för att uttala folkets röst, men som ofta visat sig spela falskt! 1 spel och förrädt folkets sak, när det varit fråga om! -! dess verkliga rättigheter. EET SERA SST vr ER SPRAK NERTILL ANET ARETEATITRT riga förtjenster och ångrade så mycket mindre sitt skonsamma bedömande och gifna tt samtycke, som han sedermera fick mottaga kammarjunkarens egen otvungna bekännelse ;om sina ungdomssynder,, hvilka, ehuru framstälda på ett skenbart okonstladt, till och 1med strängt sjelfanklagande sätt, likväl då erhöllo en helt annan färg än den verkliga, Ne , CJ 0

17 november 1851, sida 3

Thumbnail