Aftonbladet – 17 november 1851, sida 3

Nya bevis på svenska folkets urgamla frihet. Man upplefver i sanning stundom rätt märkvärdiga händelser i lagskipningsväg i vårt and, som kunde gifva stor anledning att tänka att sjelfva begreppet om rätt icke får vara med vid juridikens studium. Man föranledes till denna slutsats af följande berättelse Dagbladet för i dag: Ett mål af mindre vanlig beskaftenhet handlades örlidne lördag i poliskammaren. En smed vid Tygtaten företog sig nägon dag sistl. September, att till sitt hemvist vid Skepparegatan ä Ladugårdslandet, sammankalla ätskilliga af sine kamrater och vänner, samt i egen person anställa auktion på åtskilliga af ine lösörepersedlar. På detta sätt afsttrade har wvarjehanda lösegendom, såsom rockar, stolar m. m. wilka af de närvarande, på grund af högsta anbu det, inropades och betaltes. Auktionssumman läre: uppgätt till 100 rdr rgs. Som enligt gällande författningar, dylika privat: auktioners hällande här i staden ieke är tillätet, hels stadskassan har sig tillförsäkrad en icke obetydli ärlig inkomst af auktionsverket, hade stadens om budsman auditören Rhenberg, enligt derom af Drät selkommissionen erhället uppdrag, låtit instämma de nämnde obehörige auktionisten. Den tilltalade erkände vid förhöret rigtigheten hva mot honom blifvit anfördt, men förebar till sin ur säkt okunnighet om författningarnas föreskrift i om förmälde hänseende. Denna ursäkt kunde naturligt vis icke antagas, utan blef den tilltalade dömd at plikta 100 daler s. m. med 16 rår 32 sk. bko. Om budsmannen Rhenberg förklarade sig villig, att afst från den honom, såsom åklagare, tillkommande ar del i nämnde bötesbelopp eller hälften deraf. De obehöriga auktionsförrättaren kändes dessutom sky! dig, att till stadskassan utgifva de densamma till kommande 3 pr. af försäljningssumman med 3 rå rgs.d Det beskedliga Dagbladet har naturligtvi ej haft annat att säga om detta mål, än at det är af mindre vanlig beskaffenhet, men v för vår del måste tillstå, att denna beskaffen ve RESTEN.