Aftonbladet – 15 november 1851, sida 3

— NN jas . . . och likväl kan du tvifla på att ej din egen man skulle inse det?..: 0, Therese! du begår en hädelse mot dig sjelf... din vän, din bror måste banna dig!s Jag har tusen saker att söga, och har hela dagen hoppats att på några minuter kunna slita mig lös — men förgäfves. Tilloch med i afton är jag upptagen, men har uttänkt en liten oskyldig list ... jag mår ej väl, orkar ej supera och medan de andra göra det, zå — du förstår din bror!s Min Gud! detta fattade jag verkligen icke när tant satt på posts — återtog Therese och kastade en orolig blick på sitt ur, som redan visade nära tio — så sent ville jag icke han kom! ... Han talar om ett låtsadt illamående, men jag känner ett verkligt — jag har varit alltför upprörd och tål ännu så litet — Claes skall förlåta mig!s — Hon ringde. Befaller hennes nåd sin supe? frågade kammarjungfrun. Nej, Marie, jag vill lägga mig — ae till att — dörrarna stängas och allt blir tyst — skynda dig tillbaka — jag är trött och illamående. Marie gick. Stackars Claess — tänkte Tharese — pvisat blir han ledsen och orolig om han kommer; men jag kan ej hjelpa det — vi få lof att vänta tills i morgon, och jag skall då söga honom ... Den unga frun spratt till — hon hörde någon tala — och jungfru Marie återkom med skyndsamma steg. Baron, hennes nåds svåger, — sade hon med en viss näbbighet — är här och vill alls icke tro mig. Han påstår, att han nödvändigt måste in, och jag fick. honom knappt att stanna i salongen, medan jag sprang hit och frågade om hennes nåd .. Väntalp — befallde Therese — jag vil