Aftonbladet – 15 november 1851, sida 3

RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER. Drängen Larsson har till rådstufvurätten intämt bagaren Idström med pästäende, attsedan denne vä ett halft ärs tid, räknadt från den 24 sistl. Okt. tädslaf Larsson, men i början af denna mänad först jfverhopat honom med stryk och derefter skiljt hoom ur tjensten samt vägrat lemna honom ordentlig yrlofssedel, Idström mätte äläggas betala Larsson kost eh lön och lemna honom sådan orlofssedel, som han örtjenade, samt dessutom böta för sitt olagliga bete-: nde ; hvaremot Iåström i uttagen genstämning anört, att han en dag säsom husaga tilldelat Larsson vänne örfilar för försumlighet i tjensten, hade Larsson skuffat honom för bröstet, så att han fallit bakänges, hvarefter Larsson utan tillsägelse eller tilistånd lemnat tjensten, för hvilket allt äfvensom fur obefogad rättegång Idström å Larsson yrkade ansvar efter lag. Då målet till handläggning påropades, inställde sig Larsson personligen och Idström genom ombud, kommissarien Lundberg. Larsson, en läng räkel omkring aderton är gammal, nekade sig hafva skuffat sin husbonde; han hade endast, sedan Idström tilldelat -honom flera slag, först skjutit honom ifrän sig med handen oeh derefter, sedan Idström förföljt honom till ett annat rum, dit han tagit sin tillflykt, sökt freda sig för vidare misshandling derigenom att han fattat tag i ändan af den käpp, hvarmed Idström slagit honom och hvilken denne då släppt; hvarefter han tillsagt Larsson att genast lemna tjensteh. Ordföranden, hr rådmannen Alexandersson, föreställde Larsson det oriktiga och äfventyrliga i att sätta sig upp mot sin husbonde och slutade sin varning med följande ord: du kunde hafva sprungit undan; ty att sätta sig till motvärn mot sin husbonde duger ieke, minst i dessa käeka tider. Mälet uppsköts till den 21 i denna månad, då Idström borde personligen sig infinna, och uppmanades parterna att dessförinnan söka träfta förlikning, hvarefter rätten ville se till, om den med afseende å de angifrelser, som å ömse sidor blifvit gjorda, kunde tilläta mälets nedläggande. — I går afkunnades uti poliskammaren utslag angående det ätal instrumentmakaren Asklund anställt mot sin numera frånskiljda hustru, mängelskan Asklund, för det hon å gata oqvädat honom. Sedan sadelmakaregesällen Axel Glansberg intygat angifvelsens sanningsenlighet, dömdes hustru A. att böta 24 sk. bko för ett oqvädinsord. Hustru A. invände derpå: Hade jag vetat att det ej varit dyrare, så hade jag genast erkänt; ty han blir ändå detsamma för min räknin,. Hr polismästaren Sträle tillrättavisade der efter A. för sitt opassande yttrande, men sådany bekom henne ej det ringaste. — Samma dag afkunnades äfven utslag i målet emellan ofvannämnde Asklund oeh mängelskan Lindqvist. Begge två, öfvertygade att ä Munkbrohamner hafva lufvat om hvarandrar, dömdes att hvardera