Aftonbladet – 15 november 1851, sida 2

vare prisad! ... du har bedragit dig sjelf... hon älskar dig!: Ur den vackra bedjerskans egna ögon flöte varma, ymniga tårar. Du... kan åtminstone lätt bedragas, arma, oskyldiga dufva!, hviskade friherrinnan halfhögt oeh kysste sin unga svägerskas kind, akta dig barn för hökens klor!... Kom Claös! ... vi vilja följas åt hem och tala: vid!... farväl Therese lilla! ... Tänk troge på din man... jag hoppas Sebastian skal veta värdera dig som han bör... men vil du lyda mitt råd, så slut både dina dörraj och ditt hjerta tills han kommer åter... farväl !s Baronen kysste hennes hand utan att yttr ett ord och det äkta paret försvann som er syn, men att beskrifva den sinnesstämning Evari de lemnade Therese skulle vara så myc ket omöjligare som hon sjelf långt ifrån kund reda den. Hon visste ej ens om hon va nöjd eller icke med sitt eget handlingssät och tillbragte hela den följande natten oci dagen i en feberaktig spänning och oro. Frå Lindfeldts hörde hon ingenting, men sent an dra aftonen kom tant Magdalena. Jag hade varit här förr, sade hon, on icke justitierådinnan von —h— kommit oc hindrat mig. Emedlertid fick jag af henn en gamska obehaglig notis, som påkallar min allvarliga förmaningar, och affligerar mig p det aldrahögsta, inte allenast för din ege skull, lilla barn, utan ännu mer för hela vå slägt, som alltid varit utmärkt för sin tal och conduite, Du lär, mig ovetande, unde din mans bortovaro ha mottagit besök af di svåger baron Lindfeldt. Man påstår sig ha se honom gå ut och in här ett par gånger., ;Inte mer? sade Therese, som i hast känd sig gripen af ett lifligt begär att stegra de lofelbara frökens immensa horrör; ndet är al