Aftonbladet – 15 november 1851, sida 2

MM herre. . . sitt qvar i soffan — jag väljer hellre jen stol. Therese, som icke rodnat vid sin svägerskas inträde, rodnade nu i stället öfver hennes uppförande mot sin man, Soffan är ju tillräcklig för oss alla, sade hon; hvarföre vill ej Ebba sitta i den ? rEmedan det skulle roa mig att så här, vis-å-vis, få se och höra er fortsätta den utan tvifvel intressanta dialog, hvilken jag så oförmodadt kom och afbröt. Det var Lindfeldt som replikerade, om jag mins rätt. ,Ja Ebba, svarade baronen, som änteligen Itycktes börja repa mod; men det är möjligt att orden icke uppfattas lika rent af allas öron. Kanske du derför ville ha den godheten att upprepa dem än en gång? sOm du behagar, men dertill kunna andra tillfällen gifvas. Af artighet, om icke annat, för vår värdinn1, hoppas jag du för ögonblicket afstår från det äskade nöjet. Mina vänner,, sade Therese, som aftonen i deras samtal började känna sig mer och mer Iplågad och beklämd, tillåten en syster, hvars tacksamhet och vänskap är för uppriktig och stor att icke vilja se er båda lyckliga, lägga lett ord till edra, hvilkas egentliga syftning jag icke förstår, men af hvilka jag ändock kan sluta, att äfven er emellan ett missförstånd måste ega rum. Hören mig, jag beIsvär er! Du Ebba är säkert långt mera god och känslig än du vill låta synas, men hvarför till och med dölja det för en man soi tillber dig, fast han å sin sida kanske är allt. för misstrogen. O, min syster, låt honom e jllängre förtvifia om din kärlek! Stöt ej ifrår dig den skatt du eger i hans rika, varm: hjerta . . . tillstå att du älskar honom ... hai begär ej mer . .. Olaös ... Claös, min bror! ..l ser du att din Ebba gråter... Finsmele