Aftonbladet – 14 november 1851, sida 2

ande på den allmänna ställningen i Europa såvidt denna beror af sakernas utveckling i Frankrike. Presidenten föreslår remligen deruti väl, såsom förut varit sagdt, afskaffandet af den lag som inskränkt valräten; men han har derjemte bifogat en målning af tillståndet 1 landet, som påtagligt synes vam ämnad att uppskrämma sinnena hos alla son äro fallne för fruktan, och som endast kan hafva för afsigt att förespegla hans eget återväljande till president såsom den enda räddningsplankan undan ett allmänt förderf. Allmänna lugnet har väl, menar han, ej varit stördt under representanternes frånvaro; men :man bör icke göra sig några illusioner. En sstor demagogisk sammansvärjning organiseras; i detta ögonblick i Frankrike och Europa och de hemliga sällskaperna söka att sträcka sina utgreningar ända till de minsta kommuner; allt hvad partierna hafva ursinnigt, våldsamt och oförbätterligt, utan att komma öfverens hvarken om person eller saker, har stämt möte år 1852, icke för att uppbygga, utan för att omkullkasta. !! Denna handske, utkastad emot folkmassorna, kommer att förstöra återstoden af Louis Bonapartes popularitet hos folkett, så mycket mera, som han äfven nu omsorgsfullt undvikit att uti hela det långa budskapet på något enda ställe uttala hvarken ordet republik eller ordet konstitution, eller att, oaktadt talrika derom gjorda uppmaningar, på något sätt tillkännagifva det han ämnar afträda från makten. Sedan hans regering förut i lång tid gjort allt för att förfölja de uppriktiga republikanerne, och derigenom såväl som genom de bonapartistiska organerna af tidningspressen retat dessas missnöje emot sig, vore det ej att undra på, om han för egen räkning icke kan vara trygg nästa år; och för att nu gifva en form åt denna sin egen förskräckelse, skall hela landet afmålas såsom en stor sammansvärjning. Man kan swårligen värre uttala sin egen dom, än genom en sådan skildring. Också kallar den demokratiska delen af pressen detta budskap och hela denna session i nationalförsamlingen för recktionens själaringning. Det synes vara skäl att ej förbise detta och hurudana frukter som nu begynna framträda af den reaktion, som regeringen följt, för att, ifall några stormmoln uppträda på horisonten, påminna sig från hvilket håll de framkallats, genom hr Bonapartes eget förvållande och det skrämnings-system han idkeligen begagnat, eller deras, som ej försummat yrka på konstitutionens ärliga vidimakthållande.