Aftonbladet – 13 november 1851, sida 2

o——— ----?--21z-— — VX X -—---X --M-.t M MM Det är ju alltför vanligt, min vän, att frun immer i hennes belägenhet äro ytterst känsiga och lättrörda, genmälde lagmannen ilugsande toa; jag hoppas kunna vara förvissad!! om att v ej behöfva hysa några tvifvel oml! Thereses lycka. Sebastian behagar mig merl: och mer ju närmare jag lär känna honom; ;y utom let intresse han i allmänhet vet gifva it sitt ungänge, eger hans karakter något serleles öppet, godt och flärdiöst. Han skydde au icke ens att för mig tillstå alla de unglomsförvillelser, hvilka i början gjorde mig benägen för detta giftermål, men hvilka han ängesedan och uppriktigt ångrat, och med len varma kärlek han hyser för vår dotter — y vi göra ju ingendera någon skilnad på de barn vi egt förut och dem vi fått till skänks af hvarandra,, fortfor lagmannen, kramande sin hustrus hand med en tacksam och trohjertad blick — samt den hon tillbaka känner för honom, kan det ej fela att han både utgör och bereder hennes husliga sällhet. O-erfarna menniskokännedom! O-lyckliga vana och begär, att efter sig sjelj döma andra! ...s Therese var återkommen till sitt hem, kammarjunkaren ånyo inträdd i sina dubbla tjenstebefattningar, som ofta höllo honom aflägsnad hela dagarna, och tant Magdalena, trogen sitt Ikall, fortsatte sina förmiddagsvisiter och uppbiyggliga -legoners. Den stackars Therese, som ännu icke fullkomligt aflagt sitt glada lymne, kallade henne i hemlighet sin sannindagsfrossav — ty hon återkom alltid på bestämda tider — och kunde ibland skratta temligen godt åt sin svågers infall om den gamla fröjken, som han dessutom så mästerligt härmade, den qvicke ryttmästaren! Men hat var mer än qvick, och han var älskvärd, framför allt, tyckte Therese, emedan han alltid-Visade sig lika. I sällskaper,