Aftonbladet – 12 november 1851, sida 3

nationela rättsförhällanden ännu stodo till hvarandraj! på främmande fot. j Rikets Ständer, som tagit kännedom af de tills målet hörande handlingar samt hvad mera härvid föli rekommit, hafva dervid inhemtat, att bestämmelser : uti ifrågavarande hänseende, så vidt brottmäl beträffar, äro meddelade genom K. M:ts under den 11 September 1818 för Norge och den 1 Juni 1819 för Sverige utfärdade förordningar, hvilka stadga: burul förfaras skall med sådane personers anhällande och tilstalande, hvilka begå förbrytelser i ett af de förenade rikvna och derefter till det andra afvika,. Hvad deremot angår frågan om verkställighet i Sverige eller Norge af beslut, meddeladt utaf embetsmyndighet i det andra landet, hvarigenom antingen nägon kallas att inställa sig inför embetsmyndigheten, eller ock betalning at skuld eller af ersättningsoch bötesbelopp blitvit ålagd, så saknas i afseende härö stadganden helt och hället. Uppä de skäl här ofvan blifvit anförde anse likväl R. Ständer det vara särdeles vigtigt och behöfligt, att föreskrifter i berörde hänseende må varda meddelade, och få säledes hos E. K. M. underdänigst anhälla, det åtgärder mätte, så skyndsamt som möjligt, vidtagas till beredande deraf, att frågorna ej mindre om skyldigheten för hvartdera rikets inbyggare, äfvensom för person, hvilken uppehäller sig i ettdera at de förenade rikena, att hörsamma kallelse, utfärdad af embetsmyndighet i det andra riket, än ock om den exsekutiva kraften af 5msesidiga domar och utslag, tillhörande den enskilda eller allmänna rättens omräde, mä blifva genom bestämda öfverenskommelser rikena emellan ordnade. Rikets Ständer framhärda etc. Rikets Ständers skrifvelse N:o 165 den 13 Aug. om undersökning af förhållandet med Klockarejordarne på Gottland, innehäller, att hos Rikets Ständer framställning blifrit gjord derom, att klockarne på Gottland mätte befrias från de med deras nuvarande löningssätt förbundna svåra åligganden, att för boställsjordar utgöra dagsverken och annat arbete till presterskapet efter 1ettas eget bestämmande, och att klockarne på Gottland erhölle enahanda lönevilkor, som klockare i öfrige delar af riket. Rikets Ständer hafva tagit förevarande framställaing i behörigt ötvervägande, och om äfven det icke kunnat visas, at 1det för handen varande förhällandet med klockarnes på Gottland boställsjordar ledt till missbruk genom klockarnes betungande utöfver billighet med utskylder och tjenstbarheter till kyrkoherdarne, synes det dock Rikets Ständer vara af vigt, att all anledning till nägon förmodan derom må undanrödjas och att kloekarne på Gottland försättas i en mera oberoende ställning än hvaruti de för närvarande sig befinna, hvarföre Rikets Ständer ansett sig böra hos K. M:t anhålla, det K. M:t täcktes anbefalla vederbörande att söka tillvägabringa en reglering af de utskylder, hvilka af klockarne på Gottland böra till presterskapet derstädes utgöras för de boställsjordar klockarne innehafva, så att utskylderna blifva för en längre tid bestämda. Rikets Ständers skrifvelse M 166 d. 15 Aug. angående det rotehkållarne inom Norrbottens län tillkommande belopp af rotefrikets-afgift för nya hemman inom samma län, meddelar rikets ständers beslut, att hvad som frän och med är 1830, i egenskap af rotefrihetsbevillning eller rotefrihetsafgift utaf nyhemman inom Norrbottens län, för tiden inti!l 1846 ärs slut influtit i nämnda lläns ränteri må, efter afdrag af hvad häraf för rotebällarnes räkning redan utbekommits eller, efter landskontorets utredning, befinnes derifrän böra afgå, utaf riksgäldskontoret i förut stadgad ordning utbetalas. Forts. följer — Redaktionen får, på grund af derom Igjord anmodan, rekommendera nedanstående ladress till resp. allmänhetens synnerliga bebjertande: Ingen dag försvinner utan att erbjuda nya föremål för menniskovännens varma bebjertande och verksamma bjelp, och det oförtröttade deltagandet visar att de aldrig förgäfves päkallas; men om olyckan och förlusterna äro värda att beklagas der de föranleda den . lenskildes lidande, huru mycket mer ömmande dereI mot mäste icke de då vara, som, kastande sig öfver Ihela familjer, plötsligt försänka dem i armod, rädllöshet och mången gäng i stum förtviflan. — När ingen enda vänlig stjerna lyser på den dunkla himmelen, ingen hoppets strimma bådar en blidare morgon: dag, dä är det som J ädle, bättre lottade likar, haf.ven att, följande edert hjertas ljufva maning, utföra ,l edert upphöjda kall att bispringa, trösta, understödja ;-loch hjelpa — och se, tärarne skymma ej längre de alolyckliges blickar, suckarne pressa ej mer deras bröst, r glädjen, om ocksä ej helt och hållet oblandad af de tllidna förlusternas saknad, färgar äter de bleknade fn 1 ok vv anletsdragen, och i sorgens fordna hem höras Gl hulpnes tacksägelser till Gud och de ädle, som gät thans ärende. n) Skola de väl en gång höras från de arme på Gott Iland, hvilkas öde Aftonbladet för den 30 sistlidni 4Oktober i korta drag skildrar? — Ja, svare vi reda hoss sjelfve; ty äfven vid detta olycksfall skall icke et ns I kraftigt biständ uteblifva eller en välgörande allmän m het neka sin skärf. Af berörde blad inhemtas nem aligen, hurusom den 12 i samma mänad på aftone le len häftig storm uppstack, hvarunder af 18 sä kallad in garnbätar, hvilka nyss förut utgått från Flunting i-fiskläge i Gröttlingbo socken, en med fyra man föro r, lyckades. Fyra efterlemnade enkor och 17 faderlösa ha oförsörjda barn, ett ännu ofödt ej räknadt, äro deri ligenom beröfvade sitt jordiska stöd, bragte i ytterst aflfattigdom och sorg. Stormen har tagit ifrån der st allt, utom deras förtröstan till Gud och menniskokär r,lekens deltagande. Att säga mer är obehöfligt, t etlen sädan olycka talar i sig sjelf rörande nog ti etdem, som förstå nödens tungomäl. 1e De gäfvor, som kunna tilldelas ifrågavarande nöt e-ställde, emottagas på nedanskrifne ställe och skol ts framdeles ej mindre tacksamt än samvetsgrannt o n fentligen redovisas. Stockholm den 10 Norember 185! 5 0N. T. Roos. eh Vinhandeln N:o 6, Södermalmstor; a Ke snA ER ra o