Aftonbladet – 12 november 1851, sida 2

erinrar mig huru hädiskt det har blifvit miss-o brukadt. (Hör, hör.) Man har ordat om ordI ning när man sammanhopat menniskor i stats-v fängelser; man skryter öfver samhällsordning, när man infört grafvens tystnad i ett land.le (Högljudt bifall.) Men just i dag har jag lärts mig detta ords betydelse på annat sätt. Närlr jag såg de hundratusentalen tillsammans, allajr b j fr r J is hänförda af frihetens känsla, och ändå ej såg någon oordning; hvad var det som då upprätthöll samhällsordningen? Huru många polistjenstemän voro väl närvarande att upprätthålla den? Jag räknade fyra, och dessa fyrall på längt afstånd ifrån hvarandra. (Högljudts bifall.) Nåväl: vid ett sådant tillfälle skullelc en envåldsherrskare, en tzar, en kejsare, ellerjt — en president — det är allt sak samma, (Bifall och munterhet) låtit gatorna glindra a!ls bajonetter; alla trottoirer skulle hafva varits späckade med manskap, och sådant skulle aftls dem hafva kallats ordning. (Lifligt bifall.))!1 Men mot hvem skulle dessa rustningar hafvall varit gjorda? Månne mot fienden? Nej, emotl landets eget folk. Den sanna sambhällsord-), ningen består i tryggheten till person, egendom och frihet; det är hädelse att vanhelgaldetta ädla ord genom att dermed smycka en-ls våldsmaktens tillställningar. (Hör, hör.) Men hvad anser denna lysande församling ! utgöra ordningens säkraste borgen? Svaret, jag är öfvertygad derom, skall hänvisa på det me-:! del som inom denna stora stad, i folkmängdl4 jemförlig med ett rike, har upprätthållit ord-l: ningen i århundraden; detta medel heter fri-: het! (Högljudda bifallsrop.) Behöfde jag nå-l: gon ytterligare sporre till fullföljande af mitt: lifs syftemål, så skulle jag finna den i håg-l komsten af den ordning, jag sett af friheten upprätthållen i denna omätliga stad. Det är den municipala friheten, de municipala institutionerna, som här varit verksamma. (Bifall.) London har, så vidt jag kan erinra mig, den äldsta ännu bestående municipalinrättning i verlden; äldre, i sjelfva verket, än brittiska riket, emedan den härleder sin stiftelse från Romarne. Herrskarevälden hafva fallit, mäktiga folk hafva försvunnit från jordens yta,l nya verldsåelar hafva blifvit upptäckta, äfven i detta England hafva dynastier blifvit om-l bytta, trosläror förändrade, en mäktig revolution har farit fram likt en storm, monarkier hafva blifvit afskaffade och återställda, — och under alla dessa oerhörda historiska omskiften qvarstår London med sina municipalinrättningar, sådant som det var. (Högljudda bifallsrop.) Som det var? Nej, London har växt till ett rike, till mer än ett rike, det har blifvit mäktigare än ett helt folk. (Högljudda bifallsrop.) Och hvad är grunden till denna storhet, detta välde? Så vidt min blick kan spana — ingenting annat än dess municipala institutioner. (Högljudda bifallsrop.) Municipalinstitutionerna ligga krossade öfveralit på Enropas fasta land, och öfver deras grus hvilar centralisationen. (Högt och ihållande bifall.) Hvem gagnar centralisationen? Herrsklystnaden blott, icke friheten. Är det väl annat än maktens centralisation, det envälde, för hvilket österrikiska husets fana höjes, den fana, i hvars skygd det med Rysslands bistånd uppoffrat Ungern? Men hvartill gagnade detta offer? Så länge Ungern var fritt, ehuru ständigt oroadt genom Österrikes enväldiga syften, var det af oberäkneligt gagn för Österrike; emedan blotta tillvaro af Ungerns municipalinstitutioner ständigt hejdade Rysslands försök att få makt med Österrike. Men Ungern har fallit, och Österrike är nu blott ett redskap för Ryssland. (Hör, hör.) Se deren af centralisationens följder! I samma ögonblick Österrike blef en förrädare mot Ungern och menskligheten, för att slippa ifrån det hinder som Ungerns municipalinstitutioner ställde mot enväldet, blef det tzarens lydige staf. I (Hör, hör.) På fasta landet var Ungern municipalinstitutionernas sista bålverk. -En annan grundsats, till hvilken jag här måste återkomma, är handelns och omsättningens frihet. Ingenting står i närmare samband med den allmänna friheten. Enväldet har i sitt följe allt som är stridande mot friheten, och måste hafva det; men derföre måste det äfven vara fiendtligt mot folkens ömsesidiga handelsgemenskap. Det kan till och med icke med konseqvens gynna någon betydligare utveckling af omsättningen mellan de särskilda orterna inom samma land. EnI väldet är prohibitoriskt, emedan det har varI seblifvit att handelsfrihet och näringsfrihet tillU höra de verksammaste medlen för utvecklinIgen af politiska rättigheter. J hafven er beti kant huru inskränkt Englands afsättning varit li Ungern. Före vår sednaste strid konsumelrade vi för omkring 2,600,000 i utländska -Ibomullsvaror; men huru mycket ingick väl Ihäri af Englands produkter? Icke för en sh. Isterlings värde (Hör, hör). Och hvarföre? .Emedan då Österrikes envälde naturligtvis öfI verensstämde med prohibitiv-systemet, hade Idet så tillställt att Ungern nödgades köpa öIsterrikiska manufakturvaror; icke derföre, att de voro de bästa eller kunde fås för det billigaste priset, utan derföre att de voro österrikiska. På sådant sätt offrade vi millioner till Österrikes tjenst. För hvar centner boma ullsvaror, vi från England skulle fått till S -leller 9 , måste Ungern betala 20 eller 22 åt Österrike, emedan österrikiska tulltaxan så ;Ibestämde. Måhända att England genom lurendrejeri kunde vinna någon afsättning i Untgern; men på öppen väg skedde det icke, som ; sagdt är, till en shillings värde. Skådom oss BONES STRUNTAT TAL ANETTE AAIMSRT FE SR AR oe