Aftonbladet – 11 november 1851, sida 2

Ske dig som du tror!s hviskade modren sakta och ömt; måtte mina farhågor sakna grund och himmelen finna dig värdig den lott som du väntar!a Flickans varma, orubbliga kärlek, kammarjunkarens mer och mer tilltagande förtjusning, i förening med den stadgade och värdiga enkelhet i språk och sätt han så lyckligt visste anlägga, besegrade så småningöm föräldrarnas motvilja, och förlofningen eklaterades. Ingen blef så öfverraskad och bestört vid nyheten derom som den stackars lille Wilhelm, hvars tioåriga hjerta ville brista af sorg. Låt den otäcke kammarjunkarn faran, ropade han förtvifiad, soch blif qvar hos oss, syster Therese! Du skall få min öländning, och sadeln och piskan och alltihop, bara du Jåter bli att gifta dig. Tro hohom inte, jag känner på mig att det är en stygginge!, Therese skrattade, smekte och sökte trösta honom med att han skulle komma till henne i Stockholm och att de der skulle få mycket roligare tillsammans, på spektakler, slädpartier, montagnes russes, och Gud vet icke allt för herrligheter som hon uppräknade, fast han alls icke ville höra talas derom eller låta calmera sig, och när slutligen kammarjurikaren, som ganska tydligt märkte hans aversion, kom och försökte att ställa sig in med en påse karameller, blef det än värre. Jag tar inga mutor för Therese,, utbrast den förbittrade gossen med tårar i ögonen och sköt den sockersöta handen tillbaka, ät opp karamellerna sjelf och låt oss få behålla Therese.n Du tycks vara en gosse med karaktero, anmärkte kammarjunkaren, bemödande sig at! iinder ett tvunget leende dölja sin harm; och jag tycker om dig oaktat din fiendtliga sinnesstämning. Jag hoppas din för oss båda så kära syster skall lära dig att snart betrakta mig som bror.v -Aldrig! :svarade Wilhelm trotsigt; njag vill ej veta åf andra syskon än Therese.n Hemres böner, förätdrarras -föreställninga gel kammarjunkarns vänliga bemödanden gjor