Aftonbladet – 10 november 1851, sida 1

hRossutis ia! om Ungerska frågan). På ungerska konungens hufvud hvila två kronor; genom den ena är han lagbunden, genom den andra enväldig; men dessa två egenskaper kunde aldrig förlikas. Hvilken som tagit öfvervigten, derom berätta häfderna på mången mörk sida. Då Habsburgska husets vägran att återställa Ungerns rättigheter förklarades härröra från afseende på folket i Wien, framställde jeg såsom en pligt af Ungern, den nationella familjens äldre brocer, att äfven förskaffa folket i Wien grundlagliga rättigheter, Jag. tror icke att nagon kan med skäl påbörda mig att hafva hbaft orätt i det förslaget; också blef det allmänligen gilladt. Jag förberedde härmed ingen sammansvärjung beskyllningen .d ag vet det, eller. ädel icke. vluna gebör 1-.någon rättvis mans hjerta (i! sljudt bifallj. Mitt förslag var så allmänlig kant, äfven inom Österrike, att det lästes kallchus i Wien. Men vid nyheten om den franska revolutionen, reste sig Wien, Detta var helt och hållet en österrikisk revolution; men jag erkänner, utan förbehåll, mitt beslut att icke låta hänföra mig af ögonblickets storm, utan taga styrelsens tyglar i mina egna. händer för att kunna begagna ett tillfälle, som Försynen öppnat, men icke Ungern framkallat. (Bifall). Det första jag nu föreslog var ungerska allmogens allmänna frigifning; och under de för handen varande omständigheterna bifölls förslaget, enhälligt i båda, husen (Hör, hör). Emellertid ville jag icke stöta någons enskilda intressen; jag ville heldre skona sådana, som, ehuru icke nationeila till ursprunget, likväl hade under tidernas lopp blifvit oskiljaktiga från .en. mängd -menniskers. förmögenhetsomständigheter. I-följd häraf föreslog jag väl att bönderna måtte befrias från underdånighet och ;alla -.dagsverksskyldigheter, och befrias utan lösen, emedan, friheten är en sak som ieke kan köpas och säljas, icke betalas; men jag föreslog tillika att böndernas herrar måtte få ersättning, nämligen från landet om än ieke från bönderna. Landet erbjuder nämligen stora oanvända tillgångar, hvilka, begagnade med klok statshushbållning, äro mer. än tillräckliga att skaffa fullt vederlag åt adeln för hvad den afstått. Jag erbjöd min ed på denna skadeersättning, och förslaget antogs (Hör). Jag föreslog vidare att hvar och en som sjelf egde jordskulle bidraga till statsbehofven, i mån af sin förmögenhet. : Också detta antogs enhäligt. Det tredje förslaget var, att folket måtte amedelbart berättigas till al!t hvartill en sjelfägande odlare var bemyndigad, icke blott i afseende på valen af ledamöter till riksdagen utan äfven i afseende på magistratsval och andra allmänna embetsval. Men nu, sedan hela; folket fått medborgarerätt, kunde en half million menniskor icke sammankallas till rådplägning öfver våra ytterligare förslager; jag föreslog derföre att hvar socken (xcommunity,) skulle: välja en representant. Sådana voro de statsgrunder jag framställde (Bifall). Jag gjordeinga oersatta afkortningar i häfdvunna rättigheter, hvarken ätternas eller korporationernas. Jag åsyftade tillräcklig kraft hos styrelsen för det allmännas behof och för att skaffa åtlydnad åt lagarne; men icke nog för att störa invånarnes sociala eller municipala rättigheter, Vi föreslogo vidare, att då styrelsens, en konseljs, ledamöter icke. kunde göras ansvarige, borde verkställande .makten handhafvas af personer, ansvarige inför parlamentet. Sådana voro de förslag som genomdrefvos, jemte åtskilliga härmed sammanhängande, men med hvilkas detaljer jag icke här vill upptaga tiden. Vi stadgade en ansvarig förvaltning. frigjorde allmogen, bestämde att adeln skulle med denna deltaga i alla samhällsbördorna, och att hvar iunevånare skulle äga valrätt såväl till riksdag som eomitatsmöten. De sålunda beslutade grundlagsförändringarne framställdes i Wien genom en deputation, åtföljd af erkehertigen palatinen. Han begärde i namn af Ungerns framtid och Östers a mm sar AÅAsRA TX Ne