Aftonbladet – 8 november 1851, sida 2

Derföre att hr Alphee de Marissac önskaide att ni visar honom den äran att blifva ett laf vittnena vid hans giftermål,. Han skall således gifta sig?. Ja.n Med hvem ?a : Det kan ni omöjligt gissa — Med min vän madame Champlovis. Hvad säger ni? Madamie Champlouis, den Itrogna och otröstliga Artemisia, som evigt skulle begråta sin förlorade mäke. sHon här gråtit så mycket att hon numera icke vet hvarifrån hon skall taga tårar? Och det är er unge vän som tröstat henne?, Min Gud ja! Han har gråtit med henne och upprest en vacker grafvård af. marmor som skall bevittna deras eviga hågkomst af hr Champlouis, som är alltför förståndig att blifva förtörnåd, i hätidelse derna nyhet uti en annan verld kommer till hans kunskap.s vi. Ett år efter sitt giftermål med madame Champlouis inträdde Alphege en morgon uti sin verkstad då i detsemma en besökande anmältes. Det var en gammal bekant och vän från Rom, Stanislaus Denis. Efter några timmars samtal frågade Stanislaus Alplite som han icke ville presentera honom för sin hustru? Följ mig då, sade Alphee i det han begaf sig till Carolinas våning. Då die utan att vara sedde varseblefvo henne på långt håll, sade Stanislaus: Hon är mycket vacker, men hvem är detta unga fruntimmer som är hos henne? Det är min syster Marie som vi tagit hem till oss-, SVårade Alphåe. Fördjupad i fantasier, full af hop och kärlek, öfverraskades madame Champbuis af sin man och Stanislaus. O min vän, sade denne, vid åsynen af den förtjusande tafla denna unga mor med sitt barn erbjöd, hvilken lycka att få leffva uti denna interiör der de ädlåste nöjen occh den renaste glädje äro förenade, och hvad kzan: du mera önska som i verlden njuter ära och ryktbarhet och sällheten inomhus? s Min älskade Carolina,, sade Alphvisans de på Stanislaus till sin hustru, tillåt mig att för dig få presentera min bäste vän.,