Aftonbladet – 8 november 1851, sida 2

mans oförmodade inträde uti logen bredvid vår förorsakade henne.Kommer ni ihåg det! ooMNu, min kära Alphåe, får jag bedja ei göra mig det nöjet att. komma och passers aftonen hos mig. Ni kommer der att få sc er Artemisia isen utsökt toalett. Ack, madamel utropade Alphee med strålande ögon, under det han med för älskarc och narrar egna åtbörder gick fram och tillbaka i ateliern; det är er jag har att tacke för min lycka., Hör på, sade grefvinnan, i det hon mec skämtsam uppsyn betraktade artisten och gjorde ett litet tecken med fingret; jag tror. attniär (en stor skådespelare . . .. Apropå, jag skall ställa så till, att Caroline icke har någon bukett.v ij xJag skall då taga mig friheten att erbjuda henne en), svarade Alphåe. Ahla återtog grefyinnan, under det hon gick; jag ser på edra ögon att ni förstått mig., Då Alphee befann sig allena, satte han sig till ett bord för att skrifva, och tillbragte trenne timmar med att nedkludda ett stort antal pappersark. Efter ytterligare tvenne timmar hade han ännu icke sknfvit trenne rader hvarmed han sjelf var nöjd. Vv. Samma afton var stor bal uti grefvinnan dAlpuis salonger, hos hvilken dam de mest lysande namn af aristokratien och de mest ryktbara artister tvenne gånger i månaden sammanträffade. Alphee de Marissac hade för att ett ögonblick få träffa madame dAlpuis allena, kommit helt tidigt, och grefvinnan meddelade hofiom en ganska skickligt uppgjord plan i afseende på hans uppförande emot madame Champlouis, hvilken hon äfven anmodat ätt komma litet tidigare än de öfriga gästerna. Omkring klockan nio lät den unga enkan anmäla sig hos grefvinnan, som då var ehsam med Alphee. Vid åsynen af den sednare blef madame Champlouis blek och förvirrad och började för att dölja sin rörelse en animerad konversation med grefvinnan rörande fruntimmersprydnader. Alphee, som va en tyst åhörare, betraktade stående uti ett hörn af boudoirn madame Champlouis, hvars ansigte syntes lifvadt af en feberaktig otålighet. ,Hvad ser jag! min bästa vänn, sade hastigt grefvinnan, huru kan ni, som är så noga hvad