Aftonbladet – 6 november 1851, sida 3

blifvit af Christoffer Andersson sjelf underskrifn hvaremot uti det Dybeckska målet vederpa terne icke ens kunnat styrka att de ifrågav: rande afhandlingarne blifvit af Eric Dybe egenhändigt undertecknade. a) I afseende på Christoffer Anderssons fånigh Ivar det endast utredt, att han hade ett hög sinskränkt begrepp och i allmänhet var så e faldig,, att han utan att vara fullt vansinni nansågs mindre vetande eller fånig, samt alld les oförmögen att sjelf kunna vårda sig och si sgods,. I afseende på Eric Dybeckt är det dei emot lagligen styrkt, att han saknade allt bi grepp, samt utan afbrott var fullkomligt fåni och vanvettig, eller mindre vetande. Uti det Anderssonska målet hafva tvenn vittnen intygat: att Christofer Andersson fri och otvunget beslutat försäljningen; att a handlingarne blifvit för honom uppläste, san att han tydligen uppfattat meningen af hva som förehades och med bestämda ord förkle rat det öfverensstämma med sin vilja och be slut. Uti det Dybeckska har deticke ens kur nat utredas om Eric Dybeck varit tillstädes d afhandlingarne upprättades; b) men deremot : det lagligen styrkt att afhandlingarne icke Li, vit uppläste; att deras innehåll icke heller til kännagifvits, utan tvärtom hållits så hemlig att vittnena icke fått veta hvarom fråga var samt att Eric Dybeck hvarken erkänt afhand lingarnes innehåll eller dermed förklarat si nöjd. aochb) Då detta bestrides af Eric Dybecks arfvir gar, mäste naturligtvis de, som af afhandlingarn vilja draga fördel, vara pligtige att lagligen styrk bäde att Eric Dybeck varit personligen tillstädes nä afhandlingarne upprättades, och att han sjelf un derskrifvit desamma. (Klagandeombudets anmärkning.) RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER. Klockan 4 i gär eftermiddag fortsattes uti po liskammaren enskildt förhör med sekundlöjtnanten vi flottan, grefve C. G. Horn och löjtnanten vid lifgar det till häst friberre Beckfries, tilltalade att å Norr tullsgatan hafva med käppar slagit källarmästaren C J. Lundberg. Nu hördes säsom vittnen ryttmästare friherre Manderström och friherre Adelsvärd, hvilk sammanstämmande berättade att de väl hört slag ut delas, men kunde icke säga hvem som gjort det elle hvem desamma träffat. Som grefve Horn erkänt si; hafva utdelat ett slag, samt tullinspektoren Malmros oaktadt vittnen intygat att M. fätt ett slag så att blo det flödat från honom, förklarat sig hafva skadat sig ä en spik uti stallet, och då hr Lundberg icke ville besvära en 5 mil frän staden boende person att hi inresa, så afgjordes nu mälet, och dömdes grefve Horn att för gatufredsbrott böta 13 rdr 16 sk. bk och för ett slag 24 sk. bko, hvaremot friherre Beck. fries, dä ingen bevisning mot honom förekommit, fri. kändes frän ansvar. Sedan hr Lundberg afstätt ifrån sina ersättnings. anspräk, erlade grefve Horn böterna. — För några veckor sedan skildrades uti en i denna tidning intagen följetong, Kryddkrämarnes, af Kjellman-Göranson, den misshandling värnlösa barn uti skolor ofta undergå, och det sätt hvarpä en del skollärare gä till väga, då barnen för begängna förseelser skola agas. Ungefär vid samma tid passerade uti Storkyrkoförsamlingens folkskola ä Skärgärdsgatan en afstraftning, som visar att hr Kjellman-Göranson icke varit öfverdrifven i sin berättelse. Rekto Askegren, föreständare för nämnde skola, hade utar skoldirektionens tillåtelse antagit en ung seminarist vid namn Öhlin till vikarius. En 11-ärig gosse vid hamn Carl Johan Westerberg hade gjort sig skyldig ill någon förseelse, och derföre blef han utaf Öhlin de öfriga barnens närvaro piskad på det mest barariska sätt. Man fasar dä man läser det läkarevetyg, som hr doktor Blachet utfärdat. Icke nog med utt gossen är blå nästan öfver hela kroppen; dess renstra arm, i hvilken den omensklige skolläraren vwöll under det han piskade sitt offer, är vriden ur ed, så att, oaktadt händelsen passerade för öfver en nänad sedan, gossen ännu ej blifvit så äterställd, att an kunnat inställas uti Poliskammaren. Genast efter händelsen afreste Öhlin till Dalarön, wvarest han lärer vara anställd som skollärare, så att olisförhör först nu, sedan Ö. ätervändt hit, kunnat ällas. Hr polismästaren Sträle visade Ö. den arigheten, att sistl. lördag, dä s:ssionen varade till kl. te. m., päropa detta mäl till sist, så att hvarken eferenten eller nägra åhörare, i saknad af kännedom m målets företagande, kommo i tillfälle att höra )blins förklaring öfver angifvelsen. Emellertid lä. er ). hafva erkänt förhällandet, under förklaring, att sossen efter en tillrättavisning skrattat it honom, vilket till den grad uppretat Ö., att han på ett så örfärligt sätt piskat denne. De öfriga barnens böer för den stackars skolkamraten hade icke kunnat örmäå Ö. att upphöra med misshandlingen. Gossen Westerberg är säväl fadersom moderlös, ch blef för nägra är sedan till värd uttagen frän tora Barnhuset, af en enka, boende uti huset JM 13 id Baggensgatan. I afvaktan på gossens tillfrisknande uppsköts ranakningen tills vidare, och vi skola icke underläta tt närmare belysa detta mäl dä det förekommer. — Natten till den 12 sistl. Okt. rymde frän Hu iksvalls stadshäkte, Anders Eriksson Ljusberg eller indberg, tilltalad vid dervarande rädhusrätt för uträngling af en falsk privatbankssedel, samt en manserson som uppgifvit sig heta Olof Jonsson och vara rån Oviken i Jemtland och som nu var ställd under ltal för stöld. Anders Eriksson är 23 är gammal, f medelmåttig längd med länglagdt blekt ansigte, lägrå ögon och mörkt här, och var vid afvikandet klädd blå klädeströja, ljusa randiga tygsbyxor och brun ehaggmössa; Ölof Jonsson är 36 är gammal, är af adig kroppsbyggnad, har trindlagdt ansigte och örkt här, var vid afvikandet klädd uti hyit nnderöja, hvita buldansbyxor och mössa af svart ludet inn. EKNER EDR SNEN ELD G STRESS EINER