Aftonbladet – 6 november 1851, sida 3

dit jag kommit för att aflägga besök (det var vid Chaussåe dAutin, hos grefvinnan dAlpuis). Då madame Champlouis såg mig inträda i salongen, der hon dä endast få minuter före mig uppehållit sig, ty våra vagnar hade följt tätt efter hvarandra, öfverfölls hon af en hastig blekhet och kastade på mig en förebrående blick; hvarefter hon förebärande ett hastigt påkommet illamående genast aflägsnade sig. Grefvinnan, hvars uppmärksamhet denna stumma scen icke kunde undgå, öfverhopade mig med frågor, Det är säkert någonting emellan er och min väninna, madame Champlouis, och då ni känner min:tystlåtenhet, ber jag er berätta nig det... kanhända kan jag vara er på nåsot sätt nyttig och i sådant fall skulle jag skatta mig lycklig att kunna tjena er.. Grefvinnan dAlpuis är ett förträffligt frunimmer med ett öfverlägset förstånd och känd för tystlåtenhet och hvilken dessutom kunde med detta tillfälle lemna mig nyttiga upplysningar, derföre tvekade jag icke att berätta henne mitt morgonäfventyr med madame Champlouis, äfvensom jag ansåg mnödigt att underrätta henne om den olyckliga passion som min bror hyst för detta fruntimmer. Men,, sade grefvinnan sedan hon uppmärksamt afhört mig, hvad betyda dessa förfölelser hvaröfyer Carolina beklagar sig och vad menar hon med sin otacksamhet., Det är just detta hvarom jag är okunnig och som oroar mig., Det är brav, återtog grefvinnan, om ni vill anförtro den saken åt mig, så svarar jag er för att vi innan kort skola få upplösning på gåtan; jag står på den mest amicala fo med er ovän, (ty jag tycker mig finna att j ären fiendtligt sinnade mot hvarandra) och lofvar er att af Cerolina söka erhålla alla de