Aftonbladet – 6 november 1851, sida 1

mma alltför ofta i konflikt med hans urrungliga okonst:ade sångmaner, för att framilla någon synnerlig verkan. Hr 5S:s aktior shöfver en fullständig reform, för att i nå on mån öfverensstämma med de motspelan: es prestationer. — M:ll Fundin utför CloIdas parti på ett i allo tillfredsställande sätt. Operan gafs för fullt hus och tycktes väcka rycket intresse. Signora Normani mottogs ned stor applåd och framropades vid åtskiliga tillfällen samt erhöll flera buketter. Afen mille Berwald mottogs med ganska liflig cklamation samt rönte flera bevis på allmän etens tillfredsställelse. H. K. H. Prins Oscar bevistade represenationen. —U— — Vi öfverraskas af en i Dagbladet för i lag af hr öfverståthållaren utfärdad serdele:s sträng förordning angående hundkreatur. Te f, föreståndaren vid härvarande veterinärinättning lärer hafva anmält, dels den 3 dennes, att ibland hundarna nyligen visat sig två sjukdomsfall, med symtomer af en lindrigare grad af raseri eller såkallad stille Wath, dels ock under gårdagen, att ytterligare två dylika sjukdomsfall inträffat. — Hr ötverståthållarem vantyder på grund häraf enhvar som ägeer hundkreatur, att tills vidare, och intill desss annorlunda kan varda föreskrifvetx, icke allenast hålla desamma inom hus, utan äfven å dem hafva noggrann tillsyn, samt om sjukdomsfall af misstänkt beskaffenhet förekomma, genast låta antingen döda kreaturet och nedgräfva det djupt i jorden eller föra det till veterinärinrättningen, för att der undersökas och efter omständigheterna behandlas. Tillika innehåller kungörelsen, att anstalt af öfverståthållareembetet är fogad derom, att hvarje hundkreatur, som efter nästa fredag den 7 dennes träffas löst ute å gata eller annan allmän plats, varder upptaget och dödadts. Här hjelper, såsom man ser, icke ens nosgrimma, och man kan lätt föreställa sig, hvilken razzia det skall blifva på hundar efter morgondagen. Vi kunne ganska väl fatta och inse, att vederbörande af omtanka att ej en sjukdom som af dem misstänkes vara smittosam, må sprida sig, förordnar att lösa hundar skola tagas i förvar; men att de utan vidare genast skola dödas är något för starkt, och det vore lärorikt att få veta, hvarest vederbörande anse sig hafva hemtat tillåtelse till en så summarisk befallning, om ej från något föregående prejudikat, som dock ej är lag, i fall det strider mot lag och rimlighet. Det hade kanhända ej skadat om man på förhand sett på Byggningabalkens 22 kap. IH l-Dräper man annans hund med vilja; böte tre daler. Är det vallhund, jagthund eller bumden gårdshund, böte dubbelt, och värdet åtem. Det är klart, att det för det sökta ändamiålet vore tillräckligt, om lösa hundar upptogses och egarne antyddes infinna sig på anvisadt ställe för att återfå dem, samt betala någsot Iför deras föda; men att låta genast döda derm, lutan tillfälle för egarne att återtaga dem, är tydligen ett alldeles för långt förhastadt niit, loch vi kunna ej se annat än att, om egarrne ltill de hundar som sålunda blifva dödadie, utan spår att de haft någon sjukdom, stämma Iden eller dem som dödat kreaturen, så måste lantingen desse eller ock hr öfverståthållaren, Isom utgifvit befallningen, erlägga de omnämnde böterne och ersätta värdet, hvarmed dock en och annan egare ej torde vara rätt belåten. Man kan visserligen anföra ett annat argument, att det finnes för mycket hundar i Stock holm, och att den ifrågavarande razzian kan ulvara helsosam för att minska deras antal. Detta är en sorts statsreson, men som dock ej kan , Igälla inför lag. Dessutom befara vi, att man lej derigenom kommer åt de båda slag af hunIdar, som det vore angelägnast att utrota, nemligen fäoch svinhundar. Det kan äfven finnas ett annat argument, nemligen att öfver. ståthållareembetet icke behöfver handla eftei . lag, utan står öfver lagen. Dettaär utan tvifvel skäl som talar; men som det dock syner .lvara klokast att ej för ofta använda i tillämp: ningen. UIP HKH FE