Aftonbladet – 6 november 1851, sida 1

minuters ledighet att genom dessa rader göra mig påmint af er. Jag vet icke, min vän, om ni af tidninoarne inhemtat, att jag vid den sista expositionen uti Louvern förvärfvat ett slags ryktbarhet, som vida öfverträffat mina förhoppningar; men huruvida det är en varaktig framgång, eller endast ett af publikens flyktigt öfvergående tycken, det kommer framtiden att utvisa. Emellertid är det säkert att jag blifvit bemärkt och anses för en person at vigt inom konstens område, samt att den parisiska konstkritiken sysselsätter sig med mig, ehuru nykomling, likasom den skulle göra med en konstnär af stadgadt rykte. Ack, min bästa Stanislaus! Då jag vid mitt första uppträdande lyckats vinna så mycken sympathi, hvilken triumf väntar då icke er! Tro mig, min vän, ni gör orätt uti at öfverlemna er åt tvifvel och misströstan. Pa ris är en stad, som framför alla andra städe! i verlden vet att uppskatta en konstnärs och en poets värde. Denna stad eger en befoikning, som både är nog enthusiastisk för at hedra sina artister och sina poeter, och no; rik för att betala deras mästerstycken. Skynda derföre, bäste vän, att återkomm hit och visa hvad ni är och förmår. Jag upp repar ännu en gång, att vägen till ära oc ryktbarhet står öppen för den, som är värd att beträda densamma, och att ni kan tag er plats i besittning, utan att behöfva taga e tillflykt til medel, som äro sårande för er he derskänsla. Ni tillhör de utvalda, som hafv sig sjelfva a!t tacka för sin ryktbarhet, oci det som gör den framgång min första debu på konstens bana lyckats att vinna för mi; ännu mera dyrbar är öfvertygelsen att ert upp trädande skall mötas af allmänt bifall, endas ett steg skiljer er ännu från en förtjent rykt Ibarhet; tag ut detta steg och äran väntar er