fton ännu voro begge välbehällna. — Frän Öregrund skrifves den 28: Den 235 dennes nkom här på banken skepparen N. P. Sjöberg, sluen Carolina, från Kallviken destinerad-tåll Stockiolm med strömming och smör, och anmälde att han len 16 dennes söder om Norrskären 1 häärdt väder örlorat däckslasten, omkring 60 tunnor stitrömming. amma dag inkom här i hamnen skeppareen Stranderg, gal. Venus, från Sundsvall till Stocktholm, inehafvande ved och bjelkar, i marvatten för att lossa ch pumpa läns. — Förl. lördags morgon föll från en rå på den rän Gefle utgående briggen Juno, itrakten af Björn, onstapeln Nymalm i sjön och omkom. Uti Gefle beskrifves stormen på följande sätt: Natten till den 29 Okt. kl. 1 började härstädes en storm af sydost och ostlig med tjock snöyrra och isbark, som, om den inträffat under en kallare och snörikare ärstid, ej i minsta män stätt efter (29) Januari-stormen förlidet är. De mänga personer, hvilka, iksom vi, de rasande vindarne till trots, begifvit sig it till brobänksändan, skola säkert aldrig glömma anolicken af den till vildhet upprörda hafsbugsten, hvars kummande störtvägor läto en och hvar meed bäfvan ch fasa sluta till deras olyckliga belägemhet, som: oro lemnade till redlösa rof för. sjön och. bränninsarne derutanföre. Hvad på sjelfva landbaclken kunde: erfaras var den ovanliga vattenhöjden, som middagstiden den 29 stod nära 5 fot högre än eljest vid jemnt vattenlag. I följd deraf hade redar på morgonen de tre hushäll, som bebo en öster i staden och nägot afskildt från alla öfriga belägen gård, med förskräekelse märkt sig vara rent af kringflutne, samt lätit på bät transportera sig derifrän. På Näringen blef en med bräder lastad båt vräkt mot land; på södra brobänkssidan stod en brädstapel till hälften: under vatten; flera bätar kastades upp pålind; skeppet Primus lösrycktes och lade sig tvärs öfver än. Men utom dessa olägenheter har man ock stt beklaga verkliga olyckor och förluster. De, hvilka man hitills känner, äro följande: På skeppet Sofia från Gefle, kapten A. Wollin, som i tisdags afgick härifrån och vä e. m. lade sig till ankars på Gråbergsdjupet, sprang kl. 6 på onsdagsmorgonen babordis ketting, hvarigenom det kom i drift och dref ned rå refvet atanför Bönans fyrtorn, 50 famnar ifrån lammd. Kl. 7 på morgonen kapades masterna, och dereftcer läg fartyget temligen stilla på refvet, men ingem kunde, i anseende til! stormen, komma frän fartyget till land eller tvärtom. Men på e. m. bedarrade stormen nägot och vinden gick på nordost, då af plankor förfärdigades en flotta (båtar funnos icke, emedan den större slupen hade krossats vid den ena mastens falk och den mindre blifvit borttagen af stormen), hvarpä i ätskilliga omgångar besättningen kom i land. Kapten W:s fru, sem redan gätt ombord för att resa med sin man, fick i dess ställe dela hans öde och på nägra bräder läta vräka sig till lands! I thoorsdags, sedan vinden redan stillat, börjades berganadet af inventarier; i går arbetades med lossningen af lasten; ty fartyget har mist botten och är således i fullkomligt vrak, — En skeppare Ramgren, förande sslupen Proberaren, hemma i Nyland, som vid Limön intagit kalk och inkom i Bönahamnen den 28 på e. m., drefs under stormen på land, sä attslupen nu, sedan vattnet fallit, står så godt som torr; derigenom att fartyget stär nedbäddadt i sanden, har det dock ej tagit nägon skada, och torde, sedan lastenlossats och vattnet höjer sig, kunna äter komma flott. — Skador ä andra skepp äro: a) briggen Neptunus, kapten Örling, har drifvit upp på Sörgrundet och mistat roder samt en del af kölen; äfven har det mäst lossa lasten för att komma af grund och lägga sig å varfvet för att reparera; b) skeppet Johanna, kappten Nordqvist, har mistat bogspröt och fockmast samt fätt hela styrbordssidan ramponerad genom skceppet Wilhelmina (kapten Norman), som kom i drifft och förbogs om Johanna; Wilhelmina fick aktersspegeln och hytten på däck förstörde samt krysstångem afbräckt; ec) norska briggen Picaro, kapten Jenssen, dref på grund utanför Sörgrunden och wtötte härdt pä, så att den mäst lossa lasten och uppgå till varfs för att reparera. En menniska har ock omkommit, nemligen fyrvaktaren vid Bönan, säsom man tror under försök att gå från fyrtornet öfver till byn. Liket var till fredagsmiddagen ej äterfunnet. ÅA fyrvornet vid Bönan lärer ingen skada skett. ä An — Då Aftonbladet nyligen tog sig friheten framställa några anmärkningar i anledning af en artikel i Östgötha Correspondenten, hvari yttrades den förmodan, att konseljens verksamhet eller riktning, efter friherre C. Oi Palmstjernas inträde derstädes, skulle kormma att blifva af en konservatift reformerande beskaffenhet, och tillät sig fråga hvrad som egentligen menades med denna benämning, hoppades vi knappast att omedelbart derefter: erhålla ett biträde till hvad vi yttrat, från sjelfva. Morgonbladets sida. Sistnämnde blad fann emellertid Östgötha Correspondentens artikel så smaklig, att det reproducerade densamma. När nu Morgonbladet, som bekant är, uppträdt såsom en motståndare till den reformerande och liberala pressen härstädes,, så torde Östgötha Correspondenten häraf yytterligare finna, huru äfventyrligt det är attbeggagna sådana sväfvande uttryck som det ifrågzavarande,, hvilka i sjelfva verket tjena till ingenting annat, än att underhålla illusioner och förvillande föreställningar. Öfverhufvud torde orsaken till det fenomenet, att publicister af liberal och reformerande tendens ännu kunna hafva framför sig en tanka på någonting, som kan kallas konservatift reformerande här i Sverge, härleda sig deraf, att en och annan icke synes hafva gjort sig reda för, dels huruvida detta uttryck 1 sig sjelf har någon betydelse, dels också. hvad det är som först och främst hos oss tränger till reformer. Den förra frågan anse vi för närvarande mindre nödigt att serskildt besvara, då den, såsom nyss är nämndt, innefattar en sammansättning af tvenne hvarandra rakt motsatta begrepp; men åen sednare synes så mycket angelägnare att få så utredd, att några tvetydigheter i det afseendet icke mera må återstå. En sådan utredning är också ingalunda svår, emedan de faktiska materialierna dertill i öfverflöd ligga för handen. Hela vår inre historia sedan år 1809 har nemligen efterhand allt mer och mer bidragit att ådagalägga, att de garantier, som grundlagsstiftarne sannolikt åsyftat att genom regeringsformens föreskrifter på papperet gifva folket emot regeringsmaktens godtfinnande, äro så svaga, att det beror ensamt på regenten sjelf och mans konselj, huruvida de skola erhålla någson betydelse, eller endast utgöra ett sken occh en omklädnad, inom hvilken de styrandie allena besluta och hålla folket i omyndigghet, om icke beqvämare, åtminstone mindre :äfventyrligt, än sådant kan ske under en erlkänd envåldsstyrelse. I detta afseende visar sig förhållandet enahanda, antingen man betraktar styrelsemaktens förhållande inom sig, eller statsmakternas förhållande sins emellan, eller förhållandet mellan representationen och nationen. Låtom oss kasta en hastig återblick på dessa afdelningar hvar för sig. Grundlaoen säver visserligen. attt konun