Aftonbladet – 3 november 1851, sida 3

Att du måtte blifva lycklig var ju mitt enda mål, och om än du icke uppnätt det på mitt sätt, har du dock funnit det. Till tecken på min alltid fortfarande kärlek, mottag af mig denna lilla brudskänk.ns Härvid framtog hon ur sitt juvelskrin en halskedja och två armband, infattade med högst dyrbara stenar, och räckande Lucie dem, tillade hon: Jag nyttjar icke mera sådana smycken; men den sköna ungdomen är det tillåtet att dermed pryda sig, Bär dem som ett minne af mig, a döden längesedan kallat mig till mina fäder! — Nu, min dotter,, slöt hon, afböjande all tacksägelse och med hämmad rörelse, för snart till mig den värdige mannen, som förstått försona och tillfredsställa dig med ditt öde.n kr Följande dagen, då sir M skulle stiga i vagnen, öfverlemnade man honom följande rader: Res med, Gud, min unge vän, och återvänd stärkt och med ljusnade Törpaes Brist Jag döljer icke, att er afresa mycket bedröfsvar mig, då äfven ett kort aflägsnande kan sblifva evigt. Men er helsa, ert lugn fordrar detta. offer af edra vänner, och drag alltså shädan i frid. Jag blifver dock icke helt och hållet utan ersättning; Lucie är oförmodadt hemkommen och, som ni anade, under nya förhållanden. Med baroneten, öfverste Sör, ven ädel man, som ni säkert känner, har hon ptörenat sig, och James är glömd; detta utgör bästa måttstocken för hennes lycka. — Jäg vet ingenting annat att klandra vid detta giftermål, än att det icke var det, som jag lör er önskat. Men hvem förmår tyda, hvar ptill. äfven. denna felslagna önskan tjenar? — Lef väl och räkna, fjerran som nära, på er trogna väninnal ZH za Avreg HS,,