Aftonbladet – 3 november 1851, sida 3

dertill icke hafva håg, hade Östman förklarat, att hån med sina yttranden icke haft nägon allvarsam mening. Detta samtal förklarade Östman sig icke minnas. — I dag fortsattes på rädstufvurättens 3:e afdelning ransakning med uppassaren Adolf Hansson, tilltalad och häktad för tvenne hos brukspatronen Ren ström i dess förhyrde bostad, huset As 1 i Storkyrkbrinken, föröfvade penningestölder. Epligt rättens förut fattade beslut skulle i dag som vittnen afböras värdinnan på stället, mamsell Philp, och tjenstepigan Gustafva Ersdotter; men som det nu upplystes, att den sednare vore förlofvad med tilltalade Hansson och att det redan för dem vore utlyst, kunde rådstufvurätten icke bifalla Ersdotters hörande på ed. Hon hördes endast upplysningsvis, dervid hor likväl vitsordade Hanssons uppgift, att han af henne bekommit. 32 rår bko. Mot mamsell Philp gjorde Hansson den jäfsanmärkningen, att hon sjelf haft tillgång till. dubbelnyckeln till Renstöms rum och sälunda äfven kunde misstänkas för stölderna. Rädstufvurätten, som vid förra rättegängstillfället på ed afhörde mamsell Philps städerska, pigan Nilsson, mot hvilken Hansson då icke framställde nägon jäfsanmärkning, fann nu icke skäl fästa nägot afseende ä jäfsinvändningen mot mamselk Philp, hvilken efter aflagd ed berättade: att brukspatronen Renström, som den 8 September hyrt rum hos vittnet, de första fjorton dagarne begagnat en annan. lägenhet, än den hvari stölderna föröfvats: att dä Renström skulle lemna de för tillfället hyrda rummen, nyckeln till byrån i de rum, Renström skulle tillträda, befunnits dälig, hvarföre nyckeln till byrån i de provisoriska rummen profvats.. Denna hade likväl blott sä till vida passat, att man dermed kunnat uppläsa, men icke tillsluta byrän i de nya rummenSedan vittnet letat upp en gammal nyckel, som passade fullkomligt, hade den ofvannämnde. proberade nyckeln förkommit och ännu icke äterfätts. Då Renström för vittnet omtalat de frän honor föröfvade stölderna under yttrande, att han icke kunde misstänka nägon annan än Hansson eller Nilsson, hvilka ensamme haft tillträde till rummen, bade vittnet förklarat, att Nilsson alltid gjort sig känd säsons redlig och ärlig hvaremot det kanske vore anledning misstänka Hansson, emedan en hos henne i sontras ogerad resande förlorat penningar, derföre Hansson misstänkts. Nägot skäl hvarföre vittnet tillätit en för stöld! misstänkt-personfort fära .med. uppassning hos henne logerande resande uppgafs icke, troligen derföre att domstolen derom ieke framställde nägon fräga. För af den tilltalade nu åberopade vittnen uppsköts målet till den 10 i denna mänad. — De poliskonstaplar, som på bar gerning. gripit de trenne kronoärbetskarlar, hvilka försökte verkställa det misslyckade inbrottet ä grosshandlaren Ovenii kontor : uti huset 2 18 vid Skeppsbron, voro i dag uppkallade till Poliskammaren för att emottaga belöning. Grosshandlaren H. L. Broman framträdde och förklarade, att han, jemte ätskilliga ledamöter af Stockholms Börs, till följe af poliskonstaplarnes vid detta. tillfälle visade nit, päpasslighet och beslutsamhet, samlat en penningesumma, som hr grosshandlaren nu utdelade. Konstapeln Nilsson, hvilken i första hand genom sitt kloka förfärande hufvudsakligen bidragit till tjufvarnes gripande, erhöll 50 rår, och extra konstapeln Flygare 33 rdr 16 sk. Till den på budskickn ng af Nilsson biträdande polisstyrka utdelades följande belöningar, nemligen ät öfverkonstapeln Berlin 16 rdr 32 sk. och konstaplarne Kindberg, Ericsson, Pettersson, Zeterberg; Rydström och Lundberg, hvardera 3 rdr 16 sk., allt bko. Hr Broman yttrade derefter ait de som nu erhällit belöning icke skulle anse densamma säsom en ersättning, utan fastmer såsom en uppmuntran att framdeles taga Nilssons lugna förfarande till rättesnöre vid utförandet af den befattning de fått sig anförtrodd. Gifvarne hade genom dessa gäfvor velat gifva tillkänna, att de erkände den päpasslighet och vaksamhet hvarmed skeppsbrotraktens polisstyrka skötte: sitt äliggandej och hoppades att de framdeles skulle med lika nit fortfara. Sedan hr polismästaren Sträle förklarat hr Broman öfverstäthälläre-embetets förbindelse för gäfvorne, tillkännagaf polismästaren att äfven grosshandlaren Ovenius till honom aflemnat 100 rdr bko att utdelas till de som varit verksammast att gripa tjufvarne. Af dessa pengar lärer Nilssonerhällit 16 rdr 32 sk. och Flygare 10 rdr bko, och det öfriga blifvit fördelat bland de konstaplar som bidragit att gripa tjufvarne. Snlekeriarbetaren Andersson hvilken på! Nilssons begäran skyndade efter patrull erhöll äfven belöning. — Det mål undervägaren Wennberg anhängiggjort emot en f. d: poliskonstapel Jansson för det denne skulle hafva försätligen öfverfallit Wennberg, har i dag blifvit afgjordt sä, att Jansson blifvit älagd några obetydliga böter. — En arbetare hos fabrikör Lamm på Heleneborg är tilltalad och häktad för att från sir husbonde hafva tillgripit ätskilliga effekter, såsom några tapetrullar, papper, lim, färg, kimrök etc. Hr Larm var icke tillstädes, och den anklagade uppgaf, att en del af.de anhällna sakerna voro hans egna, samt atthan hade medtagit det öfriga hr Lamm ovetande till sitt rum från fabriken, men endast för att reparera detsamma, hvilket också lärer tillhöra hr Lamm sjelf. Den tilltalade har förr aldrig varit för brott tilltalad. — Drängen Carl Petter Andersson kastade sig i gär vid Längholmsbron i sjön, men upptogs af tullbetjeningen, som införde honom i tullstugan derstädes. Sedan han der innevarit nägon stund och tullbetjeningen lemnat rummet, skar Andersson sig med en rakknif så svärt i halsen, .att han af poliskonstaplar på bät mäste afföras till lasarettet. -Utkommen på Mälaren, kastade Andersson sig äter i sjön, -men upptogs änyo. . Läkarne anse de sär Andersson tillfogat sig vara lifsfarliga. TANDSORTS-NYHETER.