Aftonbladet – 1 november 1851, sida 2

Det är märkvärdigt nog att se, huru så lunda, å ena sidan en förtrolig förbindels råder mellan Folkets Röst och Skandinaven som innehåller de ohyggligaste smutsanfa mot Konung Oscar och den kungliga familje härstädes, framställda i det lägsta hamnbuse språk medan hr Franz Sjöberg å andra si dan i sin egen tidning svansar med hofmans artigheter 1 anledning af H. K. H. Kronprin sessans nedkomst, och pästår att hela sta den är i rörelse,!!! Rymningen af 16 fångar från Kalmar Länshäkt åen 29 September. Härom meddela nu först Kalmartidningarn några fullständigare upplysningar. Vi an föra derutur följande: Det ä Landskansliet förda undersökningsprotokol let i mälet föranleder dertill, att rymnings-arbete blifvit af fångarne i arrestrummet MM 8 påbörjad straxt efter det fångknekten Gustaf Nilsson förrätta den så kallade middags-visitationen, som skedde om kring kl. 3 e. m., och vid hvilkon visitation väggarn funnits oskadade. Rymningen hade blifvit verkställ på det sätt, att fångarne genombrutit den ungefä 1!7, aln tjocka muren straxt till höger om dörren utå förstugan, hvilken skiljes från borggärden genom e större dörr, som alltid emellan visitationerna hälle läst. Murens däliga beskaffenhet underlättade arbe tet. Sedan rappningen var undanröjd och en ste blifvit borttagen, sä kunde de öfriga, som utgjorde af smärre kullerstenar, utan egentlig sammanbindning af murbruk, ganska lätt makas undan, och de qvar blifne fångarne hafva berättat, att hälet genom mu ren var färdigt på ungefär !7, timmas tid. (Obs. at ej ett ord nämnes om huru de fätt verktyg 0. s. v. För att minska bullret hade fångarne, under det ställ der arbetet skedde, utbredt madrasser och täcker på golfvet vid stället, hvarpä stenarne föllo. Dess utom pägick å borggården ett för kronans räkning företaget stenhuggningsarbete, sä bullersamt och gen ljudgifvande, att man icke gerna kunde höra hvad fångrummen passerade. Utkomne iofvannämnde för stuga, hvilken är gemensam för fängelserummen N:i S och 7, hade fängarne, sedan de förgäfves försök att genombryta en åt den inre obebodda delen a slottet vettande vägg, lyckats att fränbryta den utan. för dörren till 7:an anbragta jernbom, och sedan de på det sättet inkommit i 7:an hade de, i förening med de fleste af der förvarade fångar, brutit ett häl ä rummets inre vägg tätt vid golfvet bakom britsarne. Muren var här af ungefär samma däliga beskaffen. het som ofvan är beskrifvet, hvarföre arbetet gicl bäde lätt och fort. Genom detta häl utkommo de : ett mörkt, sedan läng tid tillbaka obegagnadt rum, : det inre af slottet. Detta rum synes hafra varit et slags korridor, hvars dörrar sedermera blifvit tillmurade; men dörröppningen genom den yttre, här 4 aå 9 alnar tjocka, slottsmuren är ej igenmurad tillfyllest eller ända upp till öfverkanten, utan lemnar rum för en per-on att beqvämt utkrypa, och yttre sidan af detta häl var tillsluten med en stor sten, som dock lätt kunde undanskuftas med händerna. Dymedelst kommo fångarne ned i ett jordväningsrum, som med öppna dörrar, saknande hvalfbågar, skiljes frän den öppna, obevakade platsen emellan slottet och de yttre vallarne. Allt detta synes bevisa att fångarne varit väl underrättade om lokalens beskaffenhet. De verktyg, de vid murarnes genombrytande begagnade, utgjordes af dels en jerndubb, som tillhört en hyfvelbänk, och dels en liten mejsel, som de någon tid förut lyckats att frän stenhuggarne på borggärden undanstjäla, och sedan dölja. (Det läter nägot otroligt, att verktygen kunnat vara ä ringa; men äfven detta visar, att visitation ej skett noggrannt.) Säväl vid kansliförhöret, som under den sedermera inbefallda och ännu pågående ransakningen inför Rädhusrätten, har det blifvit utrönt, att fångvaktmätaren Sandsten lätit fängarne till hvarjehanda trärbeten begagna ätskilliga slags verktyg af jern. Han var anfört till sin ursäkt, att sådant under mänga är ått opåtalt passera och att fångvärdsstyrelsens ordörande samt andra vederbörande, hvilka besigtigat ängelset, ofta med nöje bemärkt den nyttiga sysselättning, som på detta sätt varit fängarne beredd, ch den arbetsskicklighet, som flera af dem utvecklat; nen Sandsten, som medgifvit, att han ofta af länstyrelsen blifvit varnad och tillsagd att hvarje morson och afton tilloch fränvisitera fångarne de för lem behöfliga verktyg, har icke kunnat visa, att han detta afseende vidtagit nödiga ätgärder; han säger ig väl hafva härom gifvit befallning till fångknekarne, men dessa neka att de erhällit någon sädan illsägelse. Det är utrönt, att ifrågavarande fångar land andra verktyg äfven fätt innehafva ett par andyxor; och sä beskaffade farliga verktyg hade jandsten alls ingen tillätelse att lemna dem. Ej Her har han kunnat äberopa nägot tillständ att läta rvestanterna hafva ljus. Ett på m7 befintligt talg-! jus har dock i någon män underlättat rymuningen, i et att fångarne begagnade sig deraf sedan de utommit i den ofvan omnämnda mörka korri.oren., Oaktadt detta synas begge Kalmartidningarne, om haft samma referent af målet, likväl uräkta fångvaktmästaren, uti åtskilliga betrakelser öfver en del omständigheter, hvilka dock amtliga synas vara föga bevisande. Vianse ss derföre icke nu behöfva meddela något! erom, då resultatet af ransakningen vid domtolen förmodligen snart blifver kändt. Fe FT FÖ tå a Mm mm AA