Aftonbladet – 1 november 1851, sida 2

man visserligen hos oss har den vanan att ej vara varm för samma sak två år å rad. Eller skulle orsaken till ett minskadt delta. I gande vara att söka i beskaffenheten af sällIskapets sednaste skrifter? Utan att återtaga ett Jord af det goda vi förlidet år yttrade om denna tidskrift, föreställa vi oss dock, att en obetydlig förändring i anordningen och valet af Jämnen skulle befordra tidskriftens användbarhet och öka dess afsättning. Först och främst afbrytas alltför ofta de längre afhandlingarne för att först efter långa mellantider fortsättas, Ihvarigenom intresset för dem kallnar. Det synes oss, att uppsatserna i de första årgångarne voro flere och kortare. Widare innehålla de ofta en mängd namn octh specialiteter, för hvilka vår allmoge svårligen kan hafva något varmare intresse, och isynnerhet kunde, Imed afseende på den mer än rimligt långa luppsatsen Forntiden, den svenska bonden Imed stort skäl upprepa Hamlets ord : Hvyad Jär Hecuba för mig eller jag för Hecuba ?s IMed helt annat intresse till exempel läses uppsatsen om Lappmarken, äfven af de så kallade bildade. Ett ämne, som i vår tanka vore Jaf oberäknelig vigt att för allmogen förtydliga, är kommunalväsendet. Den nya förord ningen om sockennämnder har öpppnat ettbehöfligt utrymme för den kommunala frihetens första utveckling, och det återstår blott att med nit och värma vidare fräimja utbildningen af ett så nödvändigt vilkor för all högre politisk frihet. Vidare tyckte vi oss i de tiIdigare årgångarna finna Hera biografier, som på ett passande sätt meddelade skildringar ur landets inre öden. Mycket lärorkt kunde i denna form meddelas om det vigtigaste af vår sednaste riksdagshistoria, det märkligaste i våra industriella framsteg, o. s. v. Men i allmänhet anse vi, att det är de nyaste och högsta forskningarne i fäderneslamdets häfder, naturförhållanden och dithörande ämnen som vår allmoge i en sådan läsning !har rätt att vänta. Mången tror att den populära bildningen har nog med att slita den högre bildningens aflagda kläder, eller med andra ord, afspisas med antiquerade theorier och fordna vetenskapliga elementarsatser. Vi skulle tvertom janse det såsom en bland vetenskapsidkarens Ihögsta uppgifter att utvidga vetandets elementarkrets genom att inom den förflytta dess högsta sanning. I sådan mening måste läroböcker och läroskrifter för folket vara snillets och vetandets sanna mästerstycken. Ett talande bevis på möjligheten af högsta wetenskaplighet förenad med största möjliga (enkelhet och lättfattlighet, en popularitet i ädlaiste mening, har den tidskrift hvarmed vi härr sysselsätta oss lemnat i den allmänt beundrzade afhandling af Berzelins Om beskaffenhetem af Sveriges berg och mark, som finnes införd i 1839 års årgång. Hvad läroböcker beträffar, har styrelsen genom utfästade belöningar sökt framkalla en nyttig täflan, och vi önska innerligt att dess afsigter må blifva uppnådda. Intet af de periodiska arbeten vi här uppräknat är egentligen lämpadt för en talrik samhällsklass, som är i djupt behofaf en kraftig och helsosam läsning: vi mena den ringare borgareoch handtverksklassen. Familjboken säger sig visserligen vara ämnad fför alla stånd och åldrar; men den ringa arbetarens familjo har uppenbarligen icke kommit med i räkningen. Vi hafva sett, att dessa klasser sökt sig en egen väg till andlig utveckling, nemligen genom bildningscirklarne. Vi högakta allt redligt sträfvande efter bildning, och äro förvissade att dessa unga sällskapliga föreningar lifvas af den bästa anda; men det oaktadt tvifla vi, att den hittills beträdda banan förer ända fram till det utstakade målet. Man har äfven här nog mycket infört det allmänna resonnerandet i stället för exakta kunskaper. Vi tro att dessa lösa pallmänna vyer, utan tillräcklig konkret insigt och ertfarenhet äro det säkraste medel att ruinera sjjälens mandom. Man kunde rätt väl, ehuru inom ett annat bildningsområde och med ojemförligt större detaljkunskaper, säga att det är på sådant sätt som Tysklands ädlaste andliga kraft afdunstar, emedan man der så vant sig att från sin ståndpunkt i molnen se tingen i fogelperspektiv, att man glömt hurn de se ut här nere på jorden. På vissa orter, såsom i Stockholm, tycks man, såvidt kan dömmas efter tidningarnes berättelser, söka ett hufvudsakligt förädlingsmedel i inrättningen af ett umgängeslif efter de så kallade bildade klassernas mönster, som inom kort skall tillegna sig det sednares former; men kunde det ifven antaga dess innehåll, så vcore dermed e) särdeles mycket vunnet. Vi se blott en aitväg att fullständigt vinna det mål hvartill man sträfvar, och det är undervisning på fullt llvar i verkligt bildande ämnen och efter rerkligt bildande methoder. Så länge icke ffentliga industrioch slöjdskolor äro inrätade, om hvilkas vigt och nödvändighet en ned ämnet förtrolig skriftställare nyss ofvanöre yttrat sig, så kan detta undervisningsbeof tillfredsställas endast genom på enskild äg och underhand inrättade telkniska sönlagsoch aftonskolor. Sådana delar af de xakta vetenskaper, på hvilka beeror förklaingen och fortbildningen af slöjdder och näingar, borde här vara undervismingens hufudsak. Bland de sköna konsterna borde i Örsta rummet idkas teckning, hvars otroliga igt för handtverkaren både såsom allmänt ildningsmedel och såsom väsentlig hjelp vid ästan alla yrken redan länge i andra länder arit insedd och behjertad. Först i andra immet borde här upptagas ämnen af en mera Imänt humanistisk beskaffenhet, under för-. tsättning att dessa skolors lärjungar fullstämigt genomgått folkskolan. Dit räkna vi konters och uppfinningars historia. hvarvid aut