Aftonbladet – 31 oktober 1851, sida 3

3 era kinder, då jag frågade, om ni icke edermera sett den trolöse? Om jag rodnade,, svarade Lucie, så var let för honom. Ja, jag har återsett honom, nen blott till hans blygsel — icke till min! Jag har ingenting att förebrå mig. Sedan hans fars död hade James upphäft all: affärsförbindelser med vårt hus. Men tre månader efter hans giftermål återsyntes hen en dag helt oväntadt hos oss, under förevändning utt hos min far beställa några fabrikater. Att se honom och flykta in i ett sidorum, var för nig detsamma. Beklagligen slöt han deraf sanska riktigt, att jag ännu älskade honom. Samma förevändning förde honom nu oftare ill oss. Jag talade emellertid aldrig vid horom, ty jag afligsnade mig hvarje gång vid nans inträde. Då smög han sig en gång efter mig på en af de ensliga promenader, som ag stundom i sällskap med en vininna föreog. För att tala till mig, begagnade han ett ögonblick, då min ledsagarinna stadnat något efter hos en beka.t, som hon mött. Min förgenhet, min ångest undföllo honom icke, och det var som njöt hans kärlekslösa lIhjerta deraf. Hvarje hans yttrande sårade mig djupt. Hvad kunde han numera vilja mig? Var han icke i besittning af en lika skön somi god fru? Hade han icke älskat henne innerliigare, än mig, — icke för hennes skull öfverrgifvit den arma Lucie? Jag sade, hvad jag borde, att jag lika mycket afskydde honom, som hvad han nu vågade yttra — och dock, ädla lady, förtörnas icke, om jag bekänner att jag likväl älskade honom. Men denna sorgliga nsla föranledde mig till ett beslut, som jag genast efter brytningen fattat, och utan mina föräldrars motstånd redan skulle utfört: jag ville begiiva mig till Walez, der en af mina mngdomsväninnor lefver i djupaste enslighet och redan ofta hos mig väckt önskan att dela 1ennes lott.s (Forts.)