Aftonbladet – 31 oktober 1851, sida 3

na henne, måste bryta svuren trohet till en annan, hade hon säkert gifvit honom afslag. Detta opartiska bedömande af ert lugns störarinna ör en dygd mera hos er, älsklig: barn!. fortfor lady H.... Huru mång skulle icke hatfullt yttrat sig, der ni berömmer ! Jag gifver blott, hvad henne tillkommer; hon skall vara mycket god och älskvärd! Och derigenom desto mera beklagansvärd! Var öfvertygad att James skall icke göra henne lycklig. Angern öfver hans emot er begångna orättvisa skall förr elier sednare träffa! honom, och den arma hustrun deraf lida. Det önskar jag icke! ropade Lucie. Hvartill kunde det ock gagna?, Och hurn länge är det, sedan 4detta tilldrog sig? Åtta månader.n ,Och sedan har ni icke selt James? Lucie rodnade och teg. Hon liksom kämpade med en öfverväldigande känsla. Ni rodnar och tiger? sade lady H.... med något tvifvel och fixerade Lucie noga. Efter hvad ni hittills berättat, häftar ingen fläck vid er; säg derföre allt. Jag förstår mig på olycka och bedömer menskliga naturens svagheter blott som sådana. Huru många situationer i lifvet, då för den ene är förlåtligt, hvad som hos en annan icke kan urskuldas. Jag känner verlden. Äfven jag har af menniskor lidit mycket, men vid alla mina smör. tor har jag förblifvit opartisk, och äfven mina fiender ha alltid funnit mig billig. Derföre tala fritt med mig! Ni intresserar mig lifiigt och jag tror, alt det var en egen skickelse, som just i dag, efter on läng sjukdom, sammenförde mig med er på denna min älsklingsplats. Det skall säkert icke blifva sista gängen, och jag förmär kanhända i något vara er nyttig. Alltså, hvad framkallade rodnaden