Aftonbladet – 30 oktober 1851, sida 2

bä denailra sista tiden tyckes hafva något aftagit, vilket vi önska mätte fortfara) ej dragit i botänkande 12 tt framkasta mot hr Hjerta. , med ett or: L en ser, vara för namn och kte . Men på h vergs sätt att argumentera i denna s dligt att han fått dens emligen: när Posttiduingen skall 1: rett, rättskaffenhet och urskillning, och svaret derpå cke sålänge den redigeras af ... hr Heliberg torde ätt gissa hvem vi menar, förekom i Aftonbladet enom en slutsats från i det föregående anförd:. al hvaruti författaren af Aftonbladets artiklar sök slart och obestridligt visa att Posttidningen i de: vist som förefallit angäende ett beford ringsmål vit Upsala universitet, icke på ett rättskafftens sätt upp agit skäl och motskäl. Vi v alldeles icke hall: vid den omständigheten, att svaret pi frågan ickt uttryckligen finnes riktadt mot hr IT.; men deremo mäste vi framhalla såsom vigtigtin casu, att hvarker någon i allmänna omdöraet efter borgerlig lag straff bar handling blifvit hr Hellberg tiilvitad eller någor sadan allmän och bestämd tillvitelse mot hans ka akter, som i allmänna lefvernet anses skymflig ocl förklenlig. Skulle man äter tycka att hvarje sådant uttryck i er polemik, hvarigenom någon i en tvist om hvad ämne som helst inför allmänheten,säsom slutsats af anför la skäl kan innehålla nägon skärpa mot en motstänlare, eller karakterisera dennes sätt att föra sina vapen sä, som det visar sig enligt förut framlagda och upprepade facta, lät äfven vara, att uttrycket kar vittna om något mera värma, än som precist hade varit aldeles nödvändigt, utgjorde en förolämpning för hvilken laglig upprättelse kunde kräfvas och erhal las, då befara vi att en förfärlig här af trycktrihetsprocesser skulle förekomma icke blott mellan publicister, utan äfven mellan vetenskapsmän, konstnäre: ch personer af alla klasser som raka i fejd me varandra nästan i hvad ämne som helst, och att Posttidningens ansvarige utgifvare icke då skulle varc en ibland dem som råkade minst illa ut. Detta m: för tillfället vara nog för att reda ut fräsan och ställa len på sin rätta ståndpunkt; i öfrigt anse vi 0ss ej oehöfva gå längre, sedan hr Hedlund i sitt bref i särdagens Aftonblad synes hafva yttrat allt det er orderliga till svar på det ryktbara sändebrefvet. Om hr Hellberg efter denna utredning ännu framärdar i sin törmodan, att det omdöme som hr Hed lunå hade framställt angäende Posttidningens redigerande, kan leda till något ansvar eller att ej den för slaring, som hr Hjerta förut a.gifvit, innefattar all der sodtgörelse som inför allmänna omdömet kan orforlras, så tro vi han storligen bedrager sig.