Aftonbladet – 28 oktober 1851, sida 2

vore en så obehaglig sak att taga vär kusin ar sin villfarelse. Tvenne herrar, hvilka jag förmodade vara fadern och fästmannen, inträdde uti salen kort efter, sedan turisten lemnat oss. Dessa herrar satte sig till bords och syntes beredde att intaga en försvarlig aftonmåltid. Jag fann mig förargad öfver deras aptit och äfven den trygghet de visade. Den äldste förekom mig alittör lugn såsom far åt en redan förut sjuklig dotter och som nyss tillbragt en halft:mme uti snön, och hvad fästmannen angår så harmades jag öfver hvarje bit han åt och ansåg det säsom en förolämpning emot den olyckliga och lidande skönheten. Jag vill till och med påminna mig att jag i likhet med turisten af detta uppträde drog slutsatser, som voro ingalunda gynnande för den schweiziska sentimer.taliteten. Under det jag var sysselsatt med dessa tankar, inträdde en domestik uti salen, bärande en iöservis på en bricka, och straxt derefter visade sig mamsellen sjelf. Att det var hon, kunde man se deraf att fadren genast steg upp och kysste henne på pannan, i det han visade sig särdeles glad äfven att se henne så hastigt återställd, under det att den förargelige fästmannen, i stället för att råka i extas eller genom ömma och känslofulla uttryck gifva sin glädje tillkänna, fortfor att äta, i det han med lika lugn, som hvardaglig ton, sade: Louise, sätt dig der och drick ditt tå medan det är varict. Detta var långt ifrän det passionerade du, hvarmed Saint Preux tilltande Julie, hvarföre äfven denna lugna förtroligher förekom mig som ctt slags vanhelgande, . Detta unga fruntimmer var verkligen gan: ska vackert, och den fara, hvaruti hon nyse sväfvat, bidrog att i mina ögon gifva en ökad glans ät hennes behag... Likväl fann