Aftonbladet – 24 oktober 1851, sida 2

slagen, på händer och fötter, alldeles utmed sin dräpliga kompost, ifrigt och ilsket attackerad af en stor bagge, hvilken, arg som en stjenstgörande major,, så ofta den stackars Bengtson ville resa upp sig, gaf honom med beundransvärd beräkning och styrka en ny knuff bakifrån. Fårskocken hade i sjelfva verket endast beskrifvit en cirkel i smutsen omkring berget och besegrande sin terreur panique — som gerna kunde öfversättas med fårskrämsel — gjort front och beskådade nu uppmärksamt huru deras anförare på den oskyldiga patronen hämnades vår förseelse emot dem. Denne ropade emellertid af alla krafter på hjelp och en halfstor pojke kom också verkligen, med andan i halsen och beväpnad med en lång herdestaf, för att tillrättavisa den upproriska baggen. En skur af ovett och käppslängar blef belöningen för pojkens nit; patronen var förgrymmad och baggen borta, men den stackars pojken hämnades i sin ordning lika oförskyldt på en lurfvig hund, som i detsamma kom emot honom med hviftande svans, och Arnold och jag hade det förträffligaste tillfälle att göra djupsinniga reflexioner — i fall det roat oss — öfver den genomgående orättvisan här i verlden. Se så mina herrar, låt oss nu glömma den här obehagliga händelsen, sade Bengtson, som kom nedstruttandes utför berget. Vi kunna ännu bese ladugården om ni så önska. Jag han förstå att det skall roa och intresser: Istadsboer, som icke ha något begrepp om vår lefnadssätt , fortfor han och borstade med ar Imen af sina lastingsbyxor, som förut varit a Jen dystergröna färg — för att begagna er I makalös författares uttryck — men nu, genon smutsen blifvit bra rdystrav och förlorat all I grönt i sitt utseende. Sc bara hvilken får :Ibjord! Den skäms icke för sig... jag, harlå tt hemta herden ifrån Tyskland. Det är e!